Jag har en fantastisk systerson, hetsigt humör, men han är ändå helt fantastisk. Idag kom fam. T på besök i stallet. L sprang direkt fram till ALLA hästarna och ville hälsa och klappa. Kannan och Ellington blev såklart favoriterna, men även Hercules för att han står så snällt och äter och inte bryr sig ett dugg om vad man gör med honom, bara han får äta så är han nöjd :) Lilla E fick också hälsa, om än lite ofrivilligt. Ellington ville gärna snusa på bebis och tyckte mössan var i vägen, så den försökte han plocka bort! Haha. Fina Elle ❤️

Väldigt tunt på blogg fronten just nu. Följ mig gärna istället på instagram nymanerika. Slänger upp lite bilder från flödet där.

Nya temuggar, en tjock stallkatt, besök hos uppfödaren, mat+bak, liten söt systerdotter, och fina fina Diva.

Alla mina tankar går idag till Misan och barnen. Jag vet allt för väl vad ni kämpar er igenom idag. Och vad ni kommer att få genomlida de närmsta månaderna. De finns ingen genväg genom sorgen, och heller inget som lindrar smärtan eller stoppar tankarna. Det finns dock miljontals tårar som aldrig tar slut. Dagar som känns som månader och en evig sorg som inte har något slut. All min styrka skickar jag till er i denna tuffa tid och önskar er lugna nätter. Kram från oss

Jag läser idag i lokaltidningen "Kunskapen om den här sjukdomen är nog ganska dålig och jag önskar att folk får bättre förståelse. Det skrivs väldigt mycket om cancer och hjärtsjukdomar, men ALS nämns inte särskilt ofta.". Känns väldigt "passande" att just den här artikeln publiceras nu. Nästa fredag är det 3 år sedan min fina pappa gick bort i denna hemska sjukdom. ALS, tre bokstäver som jag känner sånt förakt emot. Det blir mycket tankar som snurrar i huvudet vid den här tidpunkten på året. Det är så mycket sorg. Att fylla år och sen fyra dagar senare tänka " idag hade min pappa blivit 56 år, om han inte blivit sjuk i denna avskyvärda sjukdom" för att bara ytterligare två dagar senare känna ett magont på pappas dödsdag. Min födelsedag har jag "delat" med pappa ofta. Jag har visserligen alltid (nästan) fått fira den själv. Men släkten har alltid passat på att gratta pappa när dem grattat mig. Med all rätt, är ju bara 4 dagar emellan oss. Så saknaden blir lite extra stor, och glädjen på födelsedagen tampas med magont och tankar på pappa. Fina älskade pappsen, saknar dig oerhört mycket. Jag önskar att det uppfinns ett botemedel mot denna sjukdom - en långsiktig önskning. En kortsiktig önskning är att de iallafall forskar fram varför folk drabbas och vad det är som utbryter det. Det är min önskan.

Helgen är invigd. Soffhäng med min fina sambo, film nr 2 är redan igång och dessutom har vi finaste vovven hos oss denna veckan. Bra inledning! Ser dock redan framemot nästa helg, då jag ska få tillbringa mycket tid med min favvo kille. Hans mamma ska iväg på galej och hans pappa ska jobba, och vad är då bättre än att få tillbringa en heldag med moster och buse-Robin? ;) förhoppnings inte så mycket iallafall!
Synd bara att lillan är för liten för att få vara "mamma-fri". Men det kommer en tid för henne med.

Fina små älsklingar alla 3! <3

Geee miiiig maaaat! Är så hungrig så jag känner mig matt och nästan lite illamående. Har bara ätit frukost idag och gjorde dessutom ett riktigt konditionspass med Ellington. Tömkörde honom på vången i skritt (powerwalk) och trav (jogging), två varv! Sitter hemma hos min svägerska nu och ska strax beställa mat, sen drar festen igång! :)

Planen för dagen är att köra till stallet och mocka och tömköra Ellington. Sen hem och fixa till mig för fest ikväll :) igår var det tänkt att jag skulle göra ett riktigt genomkörnings pass på Ellington. Men det snöade så jävligt, så jag sket i det. Längtar något så grymt mycket efter våren nu! Vill kunna komma igång ordentligt med träningen nu, inte hatta med en dag där, en annan dag här, pga att snön kommer och går hela tiden..

Nej, tid att göra sig i ordning nu!

Två små underverk och en fin mamma/syster sitter och myser. I tisdags blev jag visst 2 barns moster, det ni! Älskade L ville inte alls dela med sig av lillasyster igår när vi var och hälsade på den ny utökade familjen. Han skulle hålla och krama mest hela tiden. En liten stund lyckades jag dock mysa med lillan, och så mysigt det var! Perfekt att ha en som man kan busa multum med och en som man kan bebis mysa med. Stannar vi tiden nu? Tycker det är bra som det är nu ;)