Jag har varit aningens paranoid på jobbet idag. Eller aa, bara dem två timmar jag var där själv. Jag ska ta allt från början. När jag var liten var jag sällan mörkrädd, eller nu ljög jag. Jag var lite mörkrädd, men lyckades alltid övertala mig själv att jag var löjlig & allmänt jäkla feg & är det något man inte vill vara, så är det ju en fegis ;P Nu sen man blev gammal & erfaren & framförallt smartare, (?) så har jag kommit till insikten att jag nog ändå är lite mörkrädd. Dock inte i alla situationer. Men som till exempel när jag ska gå in i vårt garage & där är mörkt, då är jag alltid rädd att det ska stå någon i något hörn. Eller framförallt att det ska vara någon som gömt sig på vinden! Usch! Men sen kan jag gå på stan mitt i mörka natten & träffa konstiga främlingar utan att jag blir rädd.. Men iallafall, to cut to the case. Igår hade jag öppningen på jobbet & när jag står där som bäst & bakar bröd (är för övrigt helt själv i hela lokalen, nothing strange with that, men är bra information att ha i denna berättelse) så plötsligt så släcks lamporna uppe i butiken. Tänker att det nog är en propp, men märker snabbt att det lyser i köket + att ugnen fortfarande fungerar. Hmm, skumt. Bestämmer mig för att kolla upp det när jag fått in alla bröden i proofern. Hinner inte mer än tänka det när det släcks där nere också, shit! Lite snabbt tänker jag att det kanske är Amar som försöker vara rolig? Men jag hör inget ljud & dessutom ligger han ju hemma & är sjuk. Bestämmer mig därför för att låta bröden vänta & kila ner & titta vad är som står på. Försöker hitta en ficklampa eller något att lysa med överhuvudtaget men inget finnes, funderar då snabbt på att ta med mig något sorts tillhygge ner, men bestämmer mig för att det nog inte är nödvändigt. När jag väl lyckats ta mig igenom trappan i mörker så knallar jag bort till lysknapparna, tänkte att jag måste ju prova att tända där först. För att komma till dessa lysknappar måste jag passera  trappan & utrymmet under den. Precis när jag ska trycka på knapparna så skymtar jag en skugga under trappan som samtidigt säger "buuu". Rädd blev jag såklart & Amar bara skrattade den jäkeln. Egentligen visste jag ju att det var han, men man kan ju liksom inte vara säker. Han lyckas dessutom alltid skrämma mig, jag är ett tacksamt fall som alltid blir rädd. Men ja, den bjuder jag på :P Haha.

Igår spelade jag beachhandboll & jag njöt som sören över att vara tillbaka på plan! Även fast att jag inte fick min vanliga plats, i målet. Eller nu ljög jag, jag stod en match. Det var lite tråkigt att jag inte stod mer, för det är där jag är som bäst. Ute på plan vet jag inte riktigt vad jag ska göra, om jag inte är i försvar, för då vet jag exakt vad jag ska göra. & om jag får säga det själv, så är jag faktiskt inte allt för dålig i försvar. Men däremot i anfall, ojojoj, fy för sören vad dålig jag är då! Jag förstör mest då tycker jag. Haha, men det tar jag inget extra för, & jag lyckades faktiskt sätta ett mål ;) Men åter till min målvakts insats, den kunde faktiskt varit bättre, om jag hade fått lite uppvärmning innan & om vi inte hade kört väst spel, då hade jag garanterat fått fler räddningar. Men men, det är inte så mycket att göra åt det där nu. Vi tog oss iallafall till åttondelsfinal & det är vi nöjda med! Jag skippade däremot utgången igår, var så satans trött efter bara 2½ h sömn & spel hela dagen. Så jag satsade på filmkväll med mamma & pappa. Jovisst, jag lyckades hålla mig vaken i 30 min, sen burrade jag ner mig lutandes mot pappa & somnade på två sek! Haha. Sen sov jag alldeles för länge idag =/ Litade blint på att mamma & pappa skulle väcka mig, men nehe serru, det gjorde dem inte! Så 14.55 vaknade jag med världens jäkla panik över att jag sovit bort hela dagen.. Ajja, det är inte så mycket att göra åt det, tyvärr. Nu tänkte jag se om jag kan ta mig igenom en ny filmkväll med mamma & pappa ;P

Saker som irriterat mig på sista tiden, 1. folk som ställer sig på handikapp parkering för att dem är lata äckliga jävla små störda människor. "det tar bara fem min & den är så tung" så sa en man utanför ÖB häromdagen. & vadå att det tar bara fem min? Det skiter väl jag lite i! Dessutom hade hans tunga grej hjul, så den hade varit lika tung om han parkerat på en vanlig, en handikapp eller inne i butiken. Jag mår illa av sånna människor, & det sjuka är att det är nästan enbart män & kvinnor i 35-60 års åldern som gör det också. Ibland pensionärer som tror sig ha rätt till handikapp bara för att dem är gamla. Offerhuvuden! Om jag ska vara ärlig, så har jag faktiskt aldrig sett en ung människa ställa sig på handikapp, & det är ju konstigt, för det är ju bara vi unga som gör sånt där? Åt helvete med gnälliga-medelålders-fascist-människor-som-inte-alls-är-nöjda-med-sina-egna-liv-som-dem-själva-valt. 2, att väbussen ALDRIG håller tidtabellen. 3, det här jävla tjatet om att jag inte har körkort. Det är mitt liv & enbart mitt liv & vill jag inte ta mitt körkort nu, så tar jag inte mitt körkort nu. & ju mer ni tjatar, desto mindre vill jag ta det, enbart för att det irriterar er. 4, att det alltid är jag som ska behöva ta mig någonstans när vi ska hitta på något. Det hade varit kul att vara här hemma någon gång också. Det tar inte längre tid för er att ta er till mig, än vad det tar för mig att ta mig till er. Snarare tvärtom, ni har ju körkort. 5. Folk som gnäller på min chef för att dem tror att han inte kan sitt jobb. Han vet vad han håller på med & han gör det bra! Nej Amar, jag fjäskar inte, du vet att jag tycker det. :P För övrigt så trivs jag ganska bra med mitt liv, speciellt eftersom att jag ska spela handboll på lördag. Dock är jag jävligt nervös, för jag har inte spelat på ett par år. Jag känner pressen. & nu sket sig min plan lite, jag tänkte gå ut & träna lite med boll, men fan, nu börja det regna! Pissväder. Vilket som så ska jag på bio med min storebror ikväll & det blir HP 6. Förväntningarna är höga! :)