Oj vad sliten jag är idag! Julfest igår med hela Skånedelen av Unisub AB, en rolig kväll i malmö blev resultatet. Varje restaurang gav pris till årets anställd. Mitt val var rätt självklart - EmmaLisa! Fina du som är min högra hand och problemlösare. Tråkigt att du lämnar oss snart, men förståeligt, äventyr i Australien är ju dumt att strunta i :) Bilderna nedan visar gänget som var med igår, Cissi, Bettan, Daniella, Anton, Caroline och EmmaLisa. Tack för en bra kväll kära kollegor!

Kollade igen albumet på mobilen och hittade en söt bild. Undra vem som hade roligast, jag åt Lukas glädje eller Lukas åt mobilen? ;)

Slänger in lite bilder från förra helgens uteritt. Vädret var underbart, så jag bestämde mig för att rida fast att Misan inte kunde följa med. Visst att Ellington är lite tråkig att rida ut på själv, lite feg och vänder gärna hem första halvan, men jag kände att det var alldeles för längesen vi var ute, så sporrarna åkte på och ut vi gick! Det gick fantastiskt bra, han var pigg, framåt och taggad, men ändå lugn och brydde sig inte ett dugg om att han var ensam i stora stygga skogen! Vilken stjärna jag har :) Mer än halva rundan är avklarad, vi har skuttat över stocken och jag ställer mig upp och ska klappa om honom, berömma min fina duktiga Ellington - PANG! Herrn blir rädd för Gud vet vad, tvärnitar, jag får framåtvikt, vänder till vänster på en 5-öring, jag tappar höger stigbygel och hamnar på halsen. Hoppar över ett stengärde och landar bland stubbar och ris, snubblar och fortsätter i panik framåt, kliver över små träd, snubblar igen, jag ligger nu och balanserar lite sådär halvt på halsen, har ett rejält tag om manen och hör hur det knakar i stråna samtidigt som jag pratar lugnande med honom. Snubblar igen, tar ett skutt upp på en, vad som såg ut som, liten sten, kasar på den blöta mossan och tvärnitar vid kanten. Stenen stupar en meter rakt ner, rakt ner mot fler stora stenar.. Jag ligger kvar och känner att jag kan ta mig tillbaka upp i sadeln. Inser att det kommer få honom ur balans och han kommer ramla ner, med mig hängandes, jag kommer ramla på stenarna. Förstår snabbare än snabbt att jag måste hoppa av och det är jävligt snabbt! Annars kommer det sluta riktigt illa.. I samma stund som mina fötter träffar mark, kasar Ellington ner, slår rumpan i stenen och snubblar flera ggr på raken. Sen stod vi där och kollade på varandra, flåsandes och paffa. Men vid liv och hela båda två! Kravlar oss ut igen, hoppar upp och skrittar hem. Ellington fick ett litet rivsår på högerbak, endast. Jag fick lite ont i knät men det gick över efter en natts sömn. Han må vara ett jävla as som blir rädd för luft. Men vilket fantastiskt as som kan ta sig igenom vad som helst, hur som helst, när som helst utan att skada någon av oss. Någon frågade mig om jag blev rädd. Nej, jag blir aldrig rädd när jag sitter på Ellington, jag litar på honom till fullo i alla lägen. Men ja, jag var inte riktigt lika nöjd med andra halvan av rundan som jag var med första ;)