Bläddrade bland gamla inlägg, och hittade detta, från 21 mars 2010, ca en månad innan min älskade pappa gick bort.
"Dem säger jag är stark, men jag vet inte jag. Hur kan jag vara stark när jag är så bräklig? Hur kan jag vara stark när jag bara vill krypa ihop och låta tårarna rinna i rasande fart nerför kinderna så fort jag hör ordet död. Hur kan jag vara stark, när mitt hjärta går sönder varje gång jag tittar på pappa. Min älskade pappa. Hur kan jag vara stark, när jag inte vill inse hur kort tid han faktiskt har kvar. Hur är det att vara stark?"

Jag undrar fortfarande. Jag har nog lyckats vara stark för att jag har en så bra familj. Jag har nog lyckats vara stark för att jag har en stöttande och uppmuntrande pojkvän. Jag har lyckats vara stark för att jag lät tankarna avbryta mig i vardagen. Jag har lyckats vara stark för att jag alltid valt att prata om pappa. Jag är stolt över honom. Jag är stolt för att han till slut valde att försöka kämpa emot sjukdomen, att han valde att försöka vara så munter som det går i en sån situation. Att han valde att tillbringa så mycket tid som det gick med oss. Jag är stolt för att vi under hela förloppet lyckades vårda honom hemma, med alla oss runt sig, i en trygg och välbekant miljö. Jag är stolt för att vi alla var starka och tog oss igenom det, tillsammans. ♥

Vädret höll sig, otroligt nog, så jag fick min långrunda i skogen. Dock vet jag inte om jag vill säga att det var så värst mysigt, då mitt mongo till häst inte alls var inne på samma känsla som mig.. De första 1,5 km ville han bara vända om och gå hem, det är ju läskigt att vara enda hästen på ett fält! (suck) När vi väl kom in skogen så gick det bättre, han slappnade av lite och blev sitt vanliga skogsmulliga-jag = en nöjd Erika. När vi sen kom till kroken där det är tid att välja stigar blev lite oense, Ellington ville ta den korta rundan (mest troligt för att få komma hem så fort så möjligt) och jag ville ta den långa trav och galopp vänliga rundan - jag vann. Efter ungefär 20 min skritt (långa rundan tar ca 1,5h att rida) så blev det plötsligt väldigt läskigt att vara skogen, så då måste man tvärnita och frusta och sen försöka skena hemåt. Tji fick Elle, jag kan hans trix, läser honom långt innan han själv vet vad som händer ;) När han väl lugnat sig och vi kommer in på den bra stigen, bestämmer jag att vi nog ska prova trava lite, sagt och gjort! Gick faktiskt ganska bra, tempot var ju extremt högt, men vafan, något kan jag väl ge honom? :P Travade ca 2 km, helt underbart! Sen kommer där ett skritt parti, fast igår var det ett takt parti.. På hem vägen har vi ett par bra uppförsbackar som jag brukar galoppera i. Laddar för galopp i första men får avbryta då vi får sällskap av två andra pållar = Ellington blåser upp sig, kröker på nacken, höjer svansen och kör piaff (Y). Galopp i nästa backe och det tyckte herrn var super roligt, så roligt att vi var tvugna att försöka bocka, gick sådär i och med att det är en ganska brant backe ;) Haha. Nästan hemma och vi ska skritta nerför en brant backe med en jordvägg på ca 1 m bredvid oss. Min telefon ringer och jag svarar i vanlig ordning. Då får Ellington syn på en cykel och hoppar (!) upp för jordväggen var på vi hamnar mitt i stenparti. Hur vi ska ta oss ner? Ja du, det var nära på att vi inte gjorde det. Ellington fick glida ner för väggen. Börja skritta framåt igen och så är han påväg att göra EXAKT samma sak.. SUCK. 10 min senare är vi hemma, Ellington är genom svettig, till och med PÅ rumpan och öronen.. Jag är också genom svettig och dessutom andfådd. Jag älskar min häst!..

Julafton. Julkänslan har definitivt inte infunnit sig. Här skiner solen, vi har 6 grader och grönt väl synligt gräs = ingen snö. Förra året fick jag bokstavligen gräva ut min bil för att kunna köra iväg på den årliga julfrukosten hos syster yster. Nu ska jag snart dra på mig lite överdragskläder och sen köra och plocka in hästarna, för att sedan köra vidare hem till mamma och fira jul där. Jag hoppas att det "fina" vädret håller i sig så jag kan rida ut en sväng i morgon förmiddag med Ellington. Bara vi två på en långrunda i skogen - ja tack!



God jul säger jag och Ellington med en höstbild! ;)

Som utlovat, så kommer det nu bilder på stallet utvändigt. Lite trista bilder, men vädret är ju rätt trist. Så synd att jag inte har några sommarbilder, är jättefint då!


Vi har två ingångar, en härifrån (såklart) och en från grusplanen till huset.
Hästarna går alltid in och ut detta hållet.


Ridbanan, 20x80m ofantligt bra med utrymme!
Dessutom ska den bli ännu bättre till våren, med nytt underlag :)
Belysning finns där ju såklart med.


Vången, är så stor att den fick delas upp på tre bilder. 1,8 km runt, perfekt för konditionsträning eller rentav skritt träning. We love vången! Till höger om granarna (bild 1&2) har vi ingång till skogen, därifrån kan vi välja 4 olika runder i varierande storlek, super bra!

Jag tävlar om min önskelista värd 5000 kr hos frusofie.se

Listan kan ni kika på >här<



Slänger in en bild på förra tisdagens kvälls syssla. Hänger på min ytterdörr!
Och ja, hjärtat blev inte så välformat, satt och svor för mig själv och var egentligen
super trött, men envis som man är så fortsätter man. Mamma och syrrans dörrdekorationer
blev desto finare, och det är ju huvudsaken tycker jag :)

Jag har fått en ny vän, stallkatten Tusse. Jag kommer till stallet, öppnar dörren, tänder lamporna, går fram och låser upp sadelkammaren, tänder - MJAAAAUUUU. Haha, 30 sek, så sött! Sen är det meningen att jag ska ägna all min tid åt att fnatta och gosa och prata med honom. Jag fnattar, gosar och pratar gärna, men inte i flera timmar, har ju en häst som vill ha uppmärksamhet också ;P  Så hur löser vi problemet? Jo, jag borstar Ellington samtidigt som jag pratar med båda två och dessutom har Tusse gåendes i åttor kring benen på mig. Varje gång jag ska byta borste eller hämta något i sadelkammaren MÅSTE jag kela lite med Tusse, och när jag kommer tillbaka MÅSTE jag pussas lite med Ellington. Vad kan man säga, det går ju ingen kärleksnöd på mig inte!


Arg för att jag inte kelar med honom..

Jag fick en överraskande glad häst idag! Han var butter i stallet, då de stått ute i regnet hela dagen och precis fått komma in när jag anlände. Bestämde mig för att jag nog varken pallade eller var motiverad till att träna, och därför blev det att jag red barbacka istället. Händer inte allt för ofta faktiskt, men gud så mysigt det var idag! Vi tränade på att stänga grinden till ridbanan från ryggen, gick över förväntan, sicken häst han är ibland, den där Ellington :) Och gud så roligt han tyckte det var när vi började galoppera! Haha, som ett barn på julafton. Körde hela L:C 2 och det gick så otroligt bra. Kanske borde rida barbacka på alla tävlingar framöver?..


Ellington älskar att mysa - gullhästen!
(Såhär står vi minst 15min innan eller efter ridpass)

Åh, sicket tråkigt väder vi har idag! En jäkla massa regn bara, och jag som hade tänkt att råträna idag. Tror jag får tänka om, för känner jag Ellington rätt så kommer han göra allt för att slippa jobba. Även om han så ska bocka i en halvtimme! Men vem vet, han har ju faktiskt överraskat mig en gång, kanske blir en till? ;P För övrigt är herrn väldigt svår för tillfället. Han har sina "glömske-perioder", dvs, att han glömmer bort hur man går på tygel, eller ställer sig i volten, eller flyttar sig för skänklarna, eller hur man gör en snygg halt, eller hur man galopperar ordentligt med alla fyra benen.. Ja, allt som han någonsin har lärt sig flyger bara bort från huvudet på något konstigt sätt. Behöver jag säga att jag hatar dessa perioderna? Blir så hiskeligt drygt att rida och tålamodet frestas något kupiöst! I onsdags när jag red så satte jag faktiskt på honom chambonen, och ja jag vet, man får egentligen inte rida med chambon, MEN jag kör med den löst och har hela tiden koll på att den inte spänner för mycket för då länger jag den. Det roliga med Ellington är att så fort den kommer på, hade vi egentligen kunnat ta av den igen. Den blir nästintill meningslös, då han håller formen skit bra hela tiden. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, han är som en liten unge i trottsåldern! För att återkomma till chambonen så är den ju ett fantastiskt hjälpmedel, den spänner ju inte åt någonstans på hästen, utan hindrar enbart hästen från att köra upp huvudet för långt. Hästen har alltså fortfarande fri rörlighet åt alla håll utom uppåt. Chambonen hjälper till att få hästens huvud framåt, nedåt och på så vis trampar under sig bättre och får upp ryggen. Perfekt att ha på unghästar vid longering eller på hästar som att stått avställda en längre tid. Eller på hästar som har "glömske-perioder" ;)