Följer en tjej som heter Olivia's blogg, http://vivanolivia.blogg.se/ hon skriver otroligt bra, och nästan enbart om hästar. Jag gillar hennes tänk. Hon har skrivit en del om NH (Natural Horsemanship) och hur hon tränat med sitt sto, och jag blev grymt inspirerad! Gick ju en NH-kurs för en jäkla massa år sen, och har ju sen dess alltid tillämpat en del av det i vardagen. Som det här med att flytta hästen utan att röra vid den, och att gå med löst långt grimskaft. Ellington funkar ju jättebra med allt sånt, och jag har ju dessutom sällan honom uppbunden i stallet om vi är själva. Han går inte förrens jag säger att det är okej. Är vi dock hela gänget så brukar jag fästa honom i ena sidan, bara för säkerhets skull. Han är ju nyfiken herrn, och väldigt kelsjuk! ;P Idag tränade jag för första gången på flera år, och för första gången med Ellington, de 7 lekarna av Pat Parelli. Körde de två första, vänskapsleken och igelkottleken. Vänskapsleken går ut på att jag ska kunna röra Ellington överallt på kroppen, med vilket föremål som helst, utan att han känner obehag eller rädsla. Lätt som en plätt för min stjärna! Han brydde sig inte ett smack om att jag drog en plastpåse under magen, eller ridspöt över öronen, eller till och med en petflaska med kraft i (det skulle ju skramla). Han hade fullt upp med att titta på vad jag gjorde och försöka pussa mig, haha. Igelkottleken går ut på att han ska ge efter för tryck. Jag ska kunna flytta honom sidleds, bakåt, få huvudet upp eller ner osv. Det gick lite sådär med det. Tog ett tag innan han fattade att jag ville att han skulle sänka huvudet när jag gav tryck mellan öronen. Däremot att få upp huvudet var inget problem :) Sen ska man kunna flytta enbart fram- eller bakdel, och det får vi verkligen öva på! Backa och gå framåt utan sträckt grimskaft var inga som helst problem. Perfekt att kunna träna hjärnan och framförallt tilliten, speciellt eftersom Ellington inte får bli varm eller svettig förrens på torsdag. Han har ju fått influensasprutan ;P

HAHA, JAG DÖR! Håller på och skrattar ihjäl mig!! Gick in på bilddagboken, numera dayviews, och kollade lite gamla bilder som jag inte har på datan. Hittade då denna, på mig och Robin. Detta är ju då ca 2,5 år innan vi blev tillsammans, på den tiden då jag var bästa vän med hans syster. Haha, det roliga i denna bilden är ju då att jag skrivit "jag vet inte, men robin ser inte ut till att vilja posa med mig ;)"  HAHAHA. Sicken ironi egentligen! Tänk att vi snart varit tillsammans i hela två år :)

Ellington redo för ett pass i regnet.

Bild från i onsdags kväll. Jag bestämde mig för att trotsa vädergudarna och en suris till häst och träna i kallt regn, med mycket blåst. Tänkte att kanske, kanske, så håller han sig på gott humör om rumpan får vara torr iaf. Men icke sa nicke, herrn är en bestämd man, som ALDRIG viker från sina åsikter ;) På gott och ont kan man väl säga.. Jag gav upp efter 25 min, då var vi båda två dyngsura (fast Ellington var ju faktiskt torr på rumpan!). Att jag sedan fick muta och kämpa för att få honom att kliva över tröskeln när vi skulle ut i hagen var kanske ingen överraskning? (Ja, alla hästarna utom sjuklingen Leffe går ute på nätterna fortfarande) Nej, att jag aldrig lär mig är ju ett under, men vi kan ju kalla det optimism. Däremot så gick det desto bättre igår, det gick faktiskt skit bra igår! Ibland så är vi i dynamisk harmoni med varandra, och jag ber till gudarna att en sån dag inträffar på tävlingen, och jag ber dessutom att vi slipper regn så herrn är på gott humör.. ;P

WOHO! Idag, vid typ fem tiden, hämtar jag min nya bil! Som jag har längtat! Ska bli otroligt skönt med en fungerande fläkt, en fungerande hastighetsmätare, fyra dörrar som faktiskt går att öppna, icke sprängda högtalare, fungerande dämpar till bakluckan, AC, centrallås. Ja, listan kan onekligen göras lång ;) haha. Det bästa med allt är att jag kan dra hästsläpet med den! :D

Tok Ellington!

Fina killen var super duktig idag på träningen. Trots att det regnade och blåste. Regnet brukar ju vara en pina annars, då herrn HATAR regn och alltid blir super tjurig och krängd. Men idag var faktiskt öronen framåt och tempot var mycket högre än vanligt! Finslipar på programmet inför tävlingen, så all positiv energi från tokstollen är ju att uppskatta. Ser framemot att tävla, dock börjar nerverna smyga lite här.. ;)

Godmorgon på er! Här har vi redan varit uppe i en timme, inte det vanliga scenariot en lördag.. Med vi menar jag Lukas & jag. Mosters guldklimp har sovit över, och än sålänge har allt flytit på hur bra som helst! Nattningen igår kväll gick över förväntan och nu på morgonen har vi redan hunnit med vällingmys i sängen och ostmacke-frukost :) På schemat idag står det långpromenad, tanken är att vi ska knalla iväg till Stablestore och kolla lite. Dock väntar vi på att sällskapet ska vakna, men känner jag fröken Liljegren rätt, så får vi kanske hjälpa henne lite på traven ;)

Jag älskar denna bilden, den är så brutalt ärlig! Ellington som försöker
haffa lite käk medans jag bara skrattar åt att han är så dålig på att smyga!

Försöker stilla min otålighet med våra sommarbilder, min vän Cecilia fotade ju mig och Ellington i lördags och jag har inte sett fotona än. Ellington blir ju så otroligt fin nu på hösten, han byter färg till sådär riktigt räv-röd, och jag tänkte att ni måste ju se honom nu när vi börjar komma i form dessutom ;) Tränar "hårt" inför vår första tävling, som går av stapeln om lite mer än en månad. 20 november för att vara mer exakt. Kan bli intressant, då jag är i Egypten veckan innan tävlingen.. Bra planerat va? Men äsch, det där löser vi. Vi ska ju bara komma ut som en mjukstart inför våren och någon måste ju komma sist, eller? Han är så rolig nu, lilla fjanten. Vi har ju fått en ny häst i stallet, Can Can, eller ja, Cannan som vi kallar henne, och Ellington ska ju givetvis blåsa upp sig och stajla och ha sig, fast att han är livrädd för henne, haha! Det är dock till en fördel, då han går himla fint och lätt på tyglen, och bär upp sig som han ska utan att tjafsa (han är inne i trotts-period nu.. som en liten tvåårig unge!), och det är väl alltid skönt att slippa. Det tråkiga är ju dock allt regn. Herrn hatar regn och blir så otroligt tjurig. Idag var jag ju världens tråkigaste och taskigaste ryttare, jag tryckte ju på honom och hade bestämt mig för att han visst skulle galoppera ordentligt, och inte trava med bakbenen som han har börjat med (fråga mig inte hur han lyckas med det, men det är otroligt obekvämt), och då blev det så tjurigt att staketet fick sig en känga. Surare blev han då han märkte att det inte fick någon respons, mer än att jag skrattade åt honom, denna häst alltså! Nej, nock om Ellingtons tjuriga humör, det får allt bli sängen nu. Lovar att jag ska slänga upp de fina höstbilderna så fort jag fått dem!