Ellington redo för ett pass i regnet.

Bild från i onsdags kväll. Jag bestämde mig för att trotsa vädergudarna och en suris till häst och träna i kallt regn, med mycket blåst. Tänkte att kanske, kanske, så håller han sig på gott humör om rumpan får vara torr iaf. Men icke sa nicke, herrn är en bestämd man, som ALDRIG viker från sina åsikter ;) På gott och ont kan man väl säga.. Jag gav upp efter 25 min, då var vi båda två dyngsura (fast Ellington var ju faktiskt torr på rumpan!). Att jag sedan fick muta och kämpa för att få honom att kliva över tröskeln när vi skulle ut i hagen var kanske ingen överraskning? (Ja, alla hästarna utom sjuklingen Leffe går ute på nätterna fortfarande) Nej, att jag aldrig lär mig är ju ett under, men vi kan ju kalla det optimism. Däremot så gick det desto bättre igår, det gick faktiskt skit bra igår! Ibland så är vi i dynamisk harmoni med varandra, och jag ber till gudarna att en sån dag inträffar på tävlingen, och jag ber dessutom att vi slipper regn så herrn är på gott humör.. ;P