Tackar gudarna att jag mår bättre idag! Har än sålänge fått i mig 3 dubbla rån med lite smör på, en skål med nyponsoppa och två rostade mackor med smör och pyttelite marmelad - i like it! Har satt igång ugnen för att värma till ett pitabröd som får bli min middag. Sen får det allt bli en lååååång dusch! Ska dessutom vara chaufför ikväll åt min fina fina vän Samantha. Är ju mer än väl min tur att skjutsa på henne, om vi säger så ;) I morgon tänkte jag ta mig ut till stallet en sväng. Har inte gosat med Ellington sen i söndags! Var bara en snabbis i stallet i tisdags och mockade, fyra boxar på 30 min = rekord. I vanliga fall tar det minst 1 timme, oftast 1,5. Var ju meningen att jag skulle ha stallet igår, men ja, rådande omständigheter satte stopp för det. I morgon blir det även spelkväll med Samantha och Mamma ♥

Tajming. Allt handlar om tajming. Det är inte tajming när ens hyresvärd stänger av vattnet, utan förvarning, när en annan ligger i maginfluensa.. INTE OKEJ! Har nog aldrig haft såhär hemsk maginfluensa. Det har hållt på sen kl 1 i natt och än är det inte slut. Har feber och ömmar i hela kroppen. Är svin hungrig, men blir illamående bara jag tittar på rånen. Törstig som fan, och kan inte dricka fort eller för ofta, då spyr jag. Till råga på allt så känns det som att jag gått ner 10 kg dvs en femtedel av min vikt. Jag hatar att vara sjuk.

Härliga lördag! Vädret är av sämsta kvalité, det regnar, snöblandat. Ingen utedag för oss idag inte! Istället sitter vi inne och njuter av att vara lediga. Har precis kollat klart på en av de bästa feel good filmerna jag vet, Remember the Titans. Jag gråter alltid till den filmen, men får också alltid rysningar och mår så himla bra av den!

Denna helgen har jag full stall tjänst, and I love it! Jag har stallet ikväll och i morgon bitti. Jag har annars aldrig stallet på morgonen, det har Misan. Denna helgen jobbar hon dock som en toka, så jag får ta hand om de lurviga! :) Jag har absolut inget emot att ta hand om hästarna på morgonen, men Misan har sagt blankt nej där, haha. Hon har ju hästarna hemma, och jag misstänker att det är lite heligt för henne att ta dem på morgonen ;)

Idag är sista dagen jag har Balder. I morgon kommer husse, matte och lillhuse hem igen och allt återgår till sin vanliga ordning. Min älskling kommer också hem i morgon! Två hela veckor utan min kärlek. Som tur är har jag haft fullt upp båda veckorna, keeping myself busy, so to say. Men jag har ju saknat honom något enormt, så det ska bli riktigt skönt att ha honom hemma igen :)

Såhär glad blir man när moster kommer hem från jobbet och man ska få gå på promenad!

Medans övrig familj till hunden är på semester i snön, så har Balder fått åka till Resort El Moster ;)
En riktig lyxsemester, för här får man göra en massa saker man inte får hemma.

1. Vistas i soffan, utan begränsningar eller tillåtelse.
2. Sova i sängen varje natt.
3. Långpromenader morgon, eftermiddag, kväll.
4. Full uppmärksamhet hela tiden.
5. Åka bil varje dag.
6. Äta mycket gott! (fast det säger vi inte till husse & matte..)

Nu ska vi båda bege oss hem till mamma och få äta gott och kolla på handboll :)

Perfekt recept på en lördagskväll.

Vissa dagar blir man så kluven. Kommer till stallet och ska dra igång och börja mocka. Ser ut som om de stått inne konstant i tre dagar = skit som är trampat långt ner i grunden! Vet i sören vad de har gjort i natt, krigat? De har dessutom inte stått inne så många timmar som de brukar. I vanliga fall får de komma in runt sju, igår kom de in vid nio. Vilket som, när man står där och mockar, och den ena boxen är värre än den andra, då svär man rätt ordentligt, nästan ogillar dem. Kluvet. När man sen ska ta in dem, och alla hästarna sköter sig superbra, då kan man ju bara inte ogilla dem. Man rent av älskar hela högen! Som hingstfölet Kalle, han har ju rätt nyligen kommit på att han är stark och dessutom kan gå jättefort! Lite sisådär roligt att försöka leda honom då, för om han lyckas smita, så springer han rakt ut på stora vägen.. Jag har iallafall börjat göra NH övningar med honom. Det vi främst jobbar med är att han ska gå i jämn höjd med mig och stanna när jag stannar, utan att jag behöver säga något eller ingripa. I måndags gick det rent åt helvete, han blev så less att han travade in i stallet.. Men idag, idag var han riktigt duktig! Fyra ggr, på en sträcka på kanske 20 m, stannade han perfekt, buffade på mig och väntade snällt på att jag skulle gå. Fina kulören! Och efter mycket tragglande, har han äntligen förstått att han får äta trots att han måste vänta tills jag tagit av honom grimman. Det finns kanske en gnutta hopp om att det ska bli häst av honom med? ;) Leffe var också superduktig idag, (gör samma övningar med honom) det vi framförallt jobbar på med honom är att han ska lära sig att lita på oss, och sig själv. Han är en extremt ängslig häst. Är något inte som det brukar, ja då vet han inte riktigt hur han ska förhålla sig till det, och blir nervös och försöker gömma sig bakom den som är närmast honom. Men där går det också framåt. Skadan han fick i somras har hjälpt väldigt mycket faktiskt. Han har fått lite mer självförtroende :) Nej, nu får det allt vara färdig babblat, sängen väntar!

Denna söndag går i effektivitetens tecken! Klev upp halv nio för att vinka och pussa hejdå till min kärlek, vi ses ju inte på två hela veckor nu :( Körde därefter hem till lägenheten och satte igång projekt röja. Vi hade ju personalfest hemma hos mig i torsdags, och trots att jag var super duktig på natten där, och faktiskt diskade undan allt och torkade av alla ytor, så var här ändå en hel del kvar att städa. Golven har fått sig en ordentlig stor städning (ja, hela lägenheten faktiskt), julen har städats ut, jag har pantat en jävla massa, kört iväg med glasflaskor/burkar, städat förrådet och städat skafferiet + hall garderoberna. Nu är det en liten liten paus med fika som gäller, sen ska jag se till att stryka upp lite tvätt och även slå in mammas födelsedagspresent! Klockan fem ska jag sen befinna mig i Vinslöv. Ja, för min lilla mor fyller ju faktiskt år idag! Grattis världens bästa mamma! ♥

Januari, en månad som kommer bli kärleksfattig. Sitter sedan igår kväll hemma hos farmor i Skogsfred Övergran (mitt emellan Bålsta & Enköping) och ska vara här tills på onsdag förmiddag. Passade på att åka upp medans Robin ändå skulle till Katrineholm och göra sitt yrkesbevis (för plåtslagare), är ju bara 2 timmars bilfärd i mellan. Alltså kommer jag och min kärlek inte ses så mycket denna veckan. Dock ska vi ju ha dejting kväll, (bestämde ju att vi går på dejt istället för att ge julklappar till varandra, mycket trevligare!) kommande helg, typ fredag eller lördag, så då ses vi ju en sväng. Men sen åker han iväg till Thailand i två veckor, och då blir jag ensam igen :( Så ja, kärleksfattigt var ordet! Nu sitter jag i alla fall i tältsängen, bakom soffan, hemma hos farmor. Ett välbekant scenario då jag bodde såhär i 4 månader mellan november 2008 och februari 2009, då jag jobbade i Stockholm som florist - good times! Dock är det ju lite sisådär att vara tillbaka på samma ställe. Det finns ju en del obekvämligheter, 1. Jag sover i en smal tältsäng. 2. Jag ligger i ett vardagsrum, bakom en soffa. 3. Här är en jäkla massa "aktivitet". Ni som har följt min blogg under åren vet ju att jag är väldigt mottaglig för det "övernaturliga" eller vad man nu vill kalla det. En "gåva" som jag oftar förbannar, men som jag även har varit glad för då när pappa gick bort. Just här hemma hos farmor, i vardagsrummet, hade jag ju min första syn-upplevelse. Inte alls så trevligt eller häftigt som man kan tro att det är, snarare tvärtom, jag hatade det och gör det fortfarande (om det såklart inte är pappa som kommer på besök). Jag låg ju en kväll i sängen, som är ställd med huvudet mot en hel vägg med fönster och kände väldigt starkt att det var någon/något som iakttog mig. Låg länge och väl och försökte övertala mig själv att jag bara vara tramsig, men efter ett tag kan man liksom inte hitta på orsaker för sig själv längre. Efter en del övertalning av mig själv så satte jag mig upp och vände sakta huvudet mot fönstret, och där stod han, precis utanför. Glodde rakt in genom fönstret gjorde han, den kortväxta gubben med mjölkar keps, blå flanellskjorta, svarta hängslor, mörkgråa byxor och kulmage.. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Sen dess har det fortsatt. I perioder har jag mycket aktivitet runt mig och periodvis är det dö lugnt. (dö, haha) Jag känner av det starkt när jag är här hemma hos farmor, och en hel del hemma i min lägenhet. Men sen pappa gick bort har det varit lättare att hantera. Dels för att jag kan få en glimt av honom och dels för att han hjälper mig att hålla dem på avstånd. Som hemma i lägenheten har jag två män som ofta kommer på besök, den ena verkar godsinnad, medans den andra är lite mer.. ja jag vet inte, han verkar inte lika god. Jag tycker den andra, mindre goda, är riktigt obehaglig och han står gärna i hörnet i sovrummet och stirrar, ibland i flera timmar. Oftast kan jag på något sätt få dit pappa, fråga inte hur, men han brukar komma, och då ställer han sig framför honom, liksom för att skymma. Kanske mest för min skull ens för gubbens, och då brukar gubben tröttna och försvinna. Ja det hela låter ju som att jag försöker skriva en deckare, men så är mitt krassa liv. Låter säkert skit skumt för er som inte riktigt tror eller varit med om något sånt här. Nu ska jag iallafall försöka somna, och hoppas att det blir aktivitets fritt här i natt.