Vissa dagar blir man så kluven. Kommer till stallet och ska dra igång och börja mocka. Ser ut som om de stått inne konstant i tre dagar = skit som är trampat långt ner i grunden! Vet i sören vad de har gjort i natt, krigat? De har dessutom inte stått inne så många timmar som de brukar. I vanliga fall får de komma in runt sju, igår kom de in vid nio. Vilket som, när man står där och mockar, och den ena boxen är värre än den andra, då svär man rätt ordentligt, nästan ogillar dem. Kluvet. När man sen ska ta in dem, och alla hästarna sköter sig superbra, då kan man ju bara inte ogilla dem. Man rent av älskar hela högen! Som hingstfölet Kalle, han har ju rätt nyligen kommit på att han är stark och dessutom kan gå jättefort! Lite sisådär roligt att försöka leda honom då, för om han lyckas smita, så springer han rakt ut på stora vägen.. Jag har iallafall börjat göra NH övningar med honom. Det vi främst jobbar med är att han ska gå i jämn höjd med mig och stanna när jag stannar, utan att jag behöver säga något eller ingripa. I måndags gick det rent åt helvete, han blev så less att han travade in i stallet.. Men idag, idag var han riktigt duktig! Fyra ggr, på en sträcka på kanske 20 m, stannade han perfekt, buffade på mig och väntade snällt på att jag skulle gå. Fina kulören! Och efter mycket tragglande, har han äntligen förstått att han får äta trots att han måste vänta tills jag tagit av honom grimman. Det finns kanske en gnutta hopp om att det ska bli häst av honom med? ;) Leffe var också superduktig idag, (gör samma övningar med honom) det vi framförallt jobbar på med honom är att han ska lära sig att lita på oss, och sig själv. Han är en extremt ängslig häst. Är något inte som det brukar, ja då vet han inte riktigt hur han ska förhålla sig till det, och blir nervös och försöker gömma sig bakom den som är närmast honom. Men där går det också framåt. Skadan han fick i somras har hjälpt väldigt mycket faktiskt. Han har fått lite mer självförtroende :) Nej, nu får det allt vara färdig babblat, sängen väntar!