har varit hemma sen igår kväll,
känns väldigt bra,
ska åka snart och välja lägenhet till mig :)
ja just precis, välja för jag får båda två om jag vill det!
men faktiskt så tror jag att jag hellre tar den vid folketspark,
med dusch i källaren,
än den ute på almgården - en förort till malmö för nära rosengård.
så jag har nog faktiskt redan valt ;D

men iallafall så tycker jag ni ska hålla tummarna för mig på lördag
så jag vinner skånska öppna!
eller aa, så jag iallafall inte kommer sist ;D

xoxo
Erika

Visst finns det nätter när sömnen inte kommer

Jag ligger vaken och väntar.

Säkert är det en saknad inom mig,

Men det är inget jag tänker på.

gårdagen var hemsk.
jag har aldrig någonsin mått så dåligt i hela mitt liv..
inte nog med att jag fick beskedet, mitt under kräftskivan,
att Pappa ligger på Lunds Universitets Sjukhus för att han fått en stroke,
hela min värld stannade upp och i väldigt många minuter var detta just allt jag visste.
jag visste inte om han svävade närmare liv eller död,
jag visste inte om jag borde slänga mig på telefonen, ringa min syster
och köra snabbt som in utav bara helvete ner till Lund,
jag visste ingenting!
senare ringde Mamma och sa att Pappa mådde hyfsat bra, med tanke på omständigheterna,
och att han pratade och skojjade och gnällde över att han ville ha kaffe och cigg.
det första nämda kunde dem gå med på att ge honom, men inte det andra.
men nu ligger han iallafall där nere, och vi ska väl snart köra ner och krama om honom.
usch, nu börjar jag nästan gråta igen.
men ja, inte nog med allt det, utan när jag väl lyckats lugna ner mig,
vänt kvällen mot fest i vetskapen om att Pappa lever och mår relativt bra,
tagit mig in till stan, satt mig på Hessle för att njuta av sällskap och älskade Kristianstad,
då blir jag nertryckt, sålångt ner man kan bli, av en kille
(jag skulle vilja hänga ut honom men har bara hans förnamn så det hjälper inte så värst mycket)
denna killen, har jag bara träffat på fest en gång tidigare, och även då fick han mig till gråta.
och jag vet inte hur han gör, för jag är stark, jag har alltid svar på tal
och det är inte många som kommer åt mig på det sättet,
inte nu längre. inte sedan lågstadiet då jag blev mobbad i omklädningsrummet
för att jag var så smal, att jag var "äckligt smal"
som jag kände mig då, som åttaåring i omklädningsrummet,
så kände jag mig igår, som vuxen kvinna.
fy fan för dig.
och när han trycker ner mig som värst,
då jag behöver stöd som mest,
då går mina kompisar ut, för att det är pinsamt..
pinsamt?!
det tog nästan hårdade än själva nedtryckningen..
men som den bra kompis Matilda är,
så gick jag hem till henne, blev omkramad och omtyckt
och kände att jag faktiskt har någon som bryr sig.
och där satt jag, hyperventilerade och storgråtandes
och panikringde Mamma, för hem det ville jag.
jag ville inte vara kvar i samma stad som den där saken.
och när Mamma svarade i telefonen och hörde mig storböla och hyperventilera,
då slängde hon sig i bilen och körde i 130 km/h till Kristianstad från Vinslöv.
Jag älskar min familj,
för när jag kom hem väntade min bror med öppen trygg famn.
och allt detta har fått mig till att tvivla på att jag kommer klara att bo själv i Malmöstad.
om jag verkligen vill ha det där jobbet och den där lägenheten.
men på ett sätt känns det som att det kanske inte ens är tillräckligt långt iväg.
Stockholm är längre bort, närmare Farmor och Farfar
och dessutom en underbarare stad..

men jag får helt enkelt fokusera på att Pappa mår iallafall bra,
jag har jobb, och lägenhet ska jag kolla på på torsdag.
på den där omtalade bombade gatan i Malmö,
Annefridsvägen..
vill jag verkligen det här?

det är visserligen en snabb visit hemma,
men hur skönt är det inte då att få sova i sen egna säng?

men förhoppningsvis kommer det faktiskt bli mycket mer av den rariteten,
alltså sova i min egen säng då,
för det stundas lägenhet för min del,
då jag faktiskt har lyckan att få berätta
att jag, Maria Erika Louise Nyman, faktiskt har fått jobbet :)
ja just det, jag är numera en av de fasta, stabila heltidarna
på företaget Mia Wendt Interflora i Höllviken.
Hej havsutsikt vecka ut & vecka in!

men just förtillfället så njuter jag faktiskt av att få komma hem till Mamma & Pappa
& sova i min alldeles egna säng & bli serverad hemlagad mat varje kväll.

det är inte bra att åka hemifrån..
loggade in på BDB & hade blivit bombaderad (!)
av massa människor..
"vad har jag gjort dig?"
"kan inte min kompis få ditt nummer?"
"kan inte vi träffas?"
"när är du hemma & ledig?"
liksom whaaaat? :O
vad har jag gjort?!
haha!

igår var det kalas för Anne,
sen var jag inne i k-stad & sa hej till Emilie,
bytte tåg & åkte till hlm,
möttes upp av Tuben & Jonas
hlm-festivalen nykter?
NEJ TACK!
in ikväll & jag ska INTE vara nykter! =]

jag har en olustig känsla..

jag satt & funderade på en sak,
hur kan man anställa en person som avdelningschef,
när denne någon inte har kunskap eller arbetslivserfarenhet nog
för att förstår/kunna utföra arbetet i fråga?
PLUS att denne någon är mycket mycket mycket yngre än veteranerna
på arbetsplatsen som kan utföra vilket jobb som helst,
hur som helst, när som helst?
jag fattar inte hur han kan få mer betalt?
människan kan ju ingenting!
- dagens ilandsproblem

hej förresten!
jag är hemma igen!
eller aa, över helgen :D
jobbet funkar bra,
men Mia är speciell..

hinner faktiskt inte skriva mer nu
för ska in till stan sen fixa med syrrans present :D
Grattis till henne på 23-årsdagen!

jahaja, då var alltså dagen kommen,
stunden som jag pratat om i veckor.
för idag, om 3½ h så sätter jag mig i bilen
med mamma, mormor & massa packning,
& åker ner till skanör,
för där ska jag bo i en månads tid nu,
minst.
& jobba, det ska jag göra en massa!

så nu är det en dusch som gäller,
trycka ner det sista i min fulla gigantiskt stora resväska,
städa rummet & sen köra.

hörs väl om en vecka eller nåt!

igår morse tog jag mig till Stehag
för en en lång runda på Pontus
som varade i lite mer än 2 timmar.
Som sällskap hade vi Martina & Olle.
allt gick fint och Pontus var snäll & glad,
efter stallet så åkte vi till Dagstorpssjön & badade.
fast inte utan att yra runder med moppen i 1½ timme!
eniros kartor suger balle.
så alltså, igår red jag för första gången på två år,
och åkte/körde moppe för första gången på fyra år!
ack sicka minnen ;D

idag har jag ont i varenda muskel i ryggen
och lite i gumpen,
men det var värt det.

tack Martina för en trevlig dag :D