Jag måste erkänna, jag är kluven. Jag har börjat följa debatten om barfota hästar vs. skodda hästar, och jag tycker det är mycket intressant! Barfota debatten leder också väldigt ofta in på det här med NH (Natural Horsemanship) och även debatten bettlöst vs bett. Jag suger bokstavligen åt mig all information och alla åsikter, men självklart håller jag inte med om allt. Det här med barfota är jag nog mest kluven om. Jag förstår absolut varför folk väljer att hålla sina hästar barfota, men kan samtidigt känna att de är lite tunnelseende på det hela ibland. Absolut kan jag hålla med om att majoriteten av hästarna hade mått bättre om de fått gå utan skor. Men sen känner jag som så, att det är med hästar som det är med människor. Vissa personer behöver hålinlägg, special sulor och allt vad det nu är. Min häst tex, Ellington. Han funkar inte alls att träna på vår låga nivå utan skor. Jag hade honom oskodd de första månaderna, (och då hade han gått barfota i tre år dessutom), och han känner sånt obehag och går inte att rida på banan eller på lite grövre underlag. Vi var lite kluvna över hur vi skulle göra. Var det dumt att sko honom? Han har ju bra hovar. Men samtidigt vill jag inte att vi ska vara begränsade eller att Elle ska känna sig obekväm i olika situationer, bara för att vi inte vill sko honom. Vi diskuterade det fram och tillbaka med vår hovslagare, som har både barfota och skodda kunder, och bestämde oss för att prova sko honom. Resultatet var enormt. En helt annan häst! Koncentrationen han får, och precisionen i det vi gör, det är enormt. Därför känner jag, att debatten om barfota, kan gå lite överstyr ibland. Ni har ju rätt i mycket ni säger, men man måste också tänka på att alla hästar, precis som alla människor, inte kan följa samma mall. Alla mår inte bra av samma saker. Min häst mår inte bra av att gå barfota.

Kanske lite osammanhängande inlägg, fick skynda lite här på slutet då jag sitter på lunch och den är snart slut, men jag hoppas ändå att ni förstår min poäng.

Vårens målsättning: Att träna upp min och Ellingtons kondition så pass att vi utan att behöva skämmas allt för mycket, kan delta i Göingeritten, 19 maj, på "prova på 20km", dvs, distans. I helgen börjar allvaret, då jag ska inom Hööks och förhoppningsvis komma ut med en betesreducerare till herrn. Det ska även beställas ett slowfeeding nät som ska ligga i boxen. Idag tjuvstartar vi med ett tömkörningspass och om vädret tillåter, ett skrittvarv på vången (1,8km). Jag tänkte att jag ska försöka bli bättre på att dokumentera här i bloggen vad vi gör och hur våra framsteg/bakslag ser ut. För er som undrar vad jag ska ha betesreducerare och slowfeeding nät till, så är det för att min häst inte äter som andra hästar. Han tar inte tre strå åt gången och tuggar på, utan han tar en tugga lika stor som min hand. Och med tanke på att våra hästar har fri tillgång till ensilage i hagen och för att vi absolut inte vill beröva de andra hästarna detta, så får Elle har reducerare på sig. Nätet hoppas jag ska hålla honom så pass sysselsatt i boxen att han låter bli att äta upp halmen (inga garantier där inte). Utvärdering kommer!

Jag mår för tillfället lite för bra. Ringde till Björksäter igår morse och jo, min väska var upphittad, med mobil och plånbok i, fick order om att ringa idag för att få komma och hämta den. Ringde i morse och jo, det gick super bra att hämta väskan idag. Tjejen jag snackade med nu idag informerade även mig om att ALLT var kvar i väskan. Nycklar, mobil, plånbok, ja, till och med kontanterna! Hur sjukt? Och nej, det har inte varit någon som har lämnat in den, utan den hittades under städningen. Men en fråga har man ju då, om det nu är någon som har tagit den, men inte velat sno något, varför lämnar man då inte in den? Egentligen är det skitsamma, jag har ju haft en himla tur! Ska nog se till att skrapa lotten som ligger och väntar i plånboken, för har jag haft sån tur nu, så kanske jag har tur och vinner lite pengar med, om nu lotten finns kvar ;)

Att få sin väska snodd, är utan tvekan topp tre av det värsta jag varit med om. Att bli av med plånboken är det som är minst jobbigt. Kort kan man alltid spärra och beställa nya. Men att vara utan nycklar och mobil, fy fan säger jag. F-Y F-A-N! Det känns som att hela mitt privatliv har blivit kränkt. Bara tanken på att någon har kollat i min mobil och på mitt körkort och kanske har nycklar hem till mig, nej, fy fan. Mitt hopp för tillfället ligger på att dem har tagit kontanterna och sen slängt väskan i någon buske på området. Fick rådet att ringa på måndag (imorgon) och höra om dem hittat den. Kan det inte bli måndag nu eller?!

Jag ska en sväng till stallet idag, har varit "ledig" i två dagar :) Jag och Misan delar ju upp stalltjänstgöringen, och denna veckan är jag ledig onsdag, torsdag, lördag. Tänkte tömköra gamle herrn idag, så jag hoppas att vårt fina väder håller i sig. Eller ja, fint å fint, 9+, sol och rätt rejäl blåst = helt okej väder! Sol och plusgrader får överväga idag ;)


Och så tänkte jag mysa en stund med min fining också!

Blir bortskämd av min fina pojkvän! Överraskar med blommor, fast vi inte firar Alla hjärtans dag, hur glad blir man inte?! Får lite dåligt samvete när jag inte har något till honom och får till svar att "du har ju köpt bakelser och dessutom lagar ju du mat idag!" Världens bästa pojkvän! ♥

Tanken var, att idag kunna köra till stallet och bara plocka skit, då jag stor mockade igår, och sen bara behöva utfodra och plocka in hästar, snabbt och smärtfritt. Kl 13.00 får jag sms från Misan att det är kaos i stallet efter en vattenläcka som upptäcktes i morse. 5 cm vatten stod där i hela stallet + sadelkammare, toppen! Ringde upp för att få mer info, Misan är fast på jobbet till kl 5, Nicke är i gbg, allt är blött i stallet och hästarna är ute. Hur löser vi det? Jo, med hjälp av mina snälla kollegor som släppte ifrån mig tidigare idag. Var i stallet kl 3, satte igång med att sopa ner vatten i brunnarna, så att jag slapp vada i vatten när jag tömde boxarna. Sen var det bara till att börja lassa. Dyngsur halm, torv och spån i 7 boxar = döden. 6 timmar senare är vi iallafall "klara", hästarna är inne och mår bra och stallet badar inte längre i vatten. Extra mycket spån + halm i alla boxar ska förhoppningsvis hålla hästarna varma i natt. Ja vi var tvugna att brassa på, då alla våra hästar ligger ner och sover, haha :)

Detta jäkla väder! Tanken var ju att våra hästar skulle ha semester i Januari, och sen att vi drog igång igen i Februari. Jahopp, våra hästar har fortfaranade semester..  Hittpå! Ridbanan är hård som sten = omöjlig att vistas på, vången är inte ens ett alternativ och ja, ska vi börja i skogen eller?! HITTPÅ! Skitväder, skitvinter, skit skit skit. Kanske kanske att vi kan lyckas "hyra" in oss på ett ridhus ca 15-20 min skritt bort. Hade ju varit superbra tills vädret blir mildare, men än är inget bestämt. Enda problemet är, var ska vi börja träna med Kalle? Vi är ju inte jättesugna på att gå med honom bort till ridhuset, för att longera i 15 min och sen gå hem igen.. Tåls att fundera på!

Var i grann stallet med Ellington igår, vi skulle nämligen träffa tandläkaren. Min så väldigt snälla och i vanliga fall medgörliga häst var en riktigt suris. Tandis började med att kolla - inga problem, Elle stod fint, sen skulle han börja raspa - Elle blev typ lika hög som en giraff, haha - inte medgörlig! Tandis frågade mig om vi skulle ge honom lugnande, och jag svarade att det bestämmer du själv, dock är jag inte säker på om det funkar, för han är en envis sak så det förvånar mig inte om han protesterar ändå. Tandis tyckte att "det fixar medicinen", mhm. Lugnande gavs, Elle blev trött och knäna svajade, Tandis "nu ska vi bara vänta på att öronen trillar framåt med, sen är vi redo". Försökte förklara att öronen kommer nog inte trilla fram, för han sover inte med dem fram. Fick till svar "vi väntar på öronen". Och vi väntade, inga öron trillade fram, så han fick sätta igång ändå. Och tror ni det lugnande hjälpte? Inte ett dugg. I det läget vill man bara kläcka ur sig "told you so!" ;P Haha. I vilket fall, allt blev bra till slut. Papegoj haken är ned raspad, lika så en kindtand på var sida, så nu ska det väl förhoppningsvis gå bättre att träna med honom :) Men jag kan ju bara säga, gud vad bortskämda vi är i vårt stall! Uppvärmt, rymligt, tillgång till varmvatten, ja, himmelriket egentligen. Hos grannen har dem 6 hästar inne i stallet, och deras stall är väl typ, 1/4 av vårt, vi har fyra hästar inne, plats för åtta. Jisses säger jag! Dem kan dessutom bara ha två hästar uppbundna samtidigt, vi kan ha fyra, men kan göra plats för 6 om det behövs. Bortskämd - javisst!

Tackar gudarna att jag mår bättre idag! Har än sålänge fått i mig 3 dubbla rån med lite smör på, en skål med nyponsoppa och två rostade mackor med smör och pyttelite marmelad - i like it! Har satt igång ugnen för att värma till ett pitabröd som får bli min middag. Sen får det allt bli en lååååång dusch! Ska dessutom vara chaufför ikväll åt min fina fina vän Samantha. Är ju mer än väl min tur att skjutsa på henne, om vi säger så ;) I morgon tänkte jag ta mig ut till stallet en sväng. Har inte gosat med Ellington sen i söndags! Var bara en snabbis i stallet i tisdags och mockade, fyra boxar på 30 min = rekord. I vanliga fall tar det minst 1 timme, oftast 1,5. Var ju meningen att jag skulle ha stallet igår, men ja, rådande omständigheter satte stopp för det. I morgon blir det även spelkväll med Samantha och Mamma ♥

Tajming. Allt handlar om tajming. Det är inte tajming när ens hyresvärd stänger av vattnet, utan förvarning, när en annan ligger i maginfluensa.. INTE OKEJ! Har nog aldrig haft såhär hemsk maginfluensa. Det har hållt på sen kl 1 i natt och än är det inte slut. Har feber och ömmar i hela kroppen. Är svin hungrig, men blir illamående bara jag tittar på rånen. Törstig som fan, och kan inte dricka fort eller för ofta, då spyr jag. Till råga på allt så känns det som att jag gått ner 10 kg dvs en femtedel av min vikt. Jag hatar att vara sjuk.

Härliga lördag! Vädret är av sämsta kvalité, det regnar, snöblandat. Ingen utedag för oss idag inte! Istället sitter vi inne och njuter av att vara lediga. Har precis kollat klart på en av de bästa feel good filmerna jag vet, Remember the Titans. Jag gråter alltid till den filmen, men får också alltid rysningar och mår så himla bra av den!

Denna helgen har jag full stall tjänst, and I love it! Jag har stallet ikväll och i morgon bitti. Jag har annars aldrig stallet på morgonen, det har Misan. Denna helgen jobbar hon dock som en toka, så jag får ta hand om de lurviga! :) Jag har absolut inget emot att ta hand om hästarna på morgonen, men Misan har sagt blankt nej där, haha. Hon har ju hästarna hemma, och jag misstänker att det är lite heligt för henne att ta dem på morgonen ;)

Idag är sista dagen jag har Balder. I morgon kommer husse, matte och lillhuse hem igen och allt återgår till sin vanliga ordning. Min älskling kommer också hem i morgon! Två hela veckor utan min kärlek. Som tur är har jag haft fullt upp båda veckorna, keeping myself busy, so to say. Men jag har ju saknat honom något enormt, så det ska bli riktigt skönt att ha honom hemma igen :)

Såhär glad blir man när moster kommer hem från jobbet och man ska få gå på promenad!

Medans övrig familj till hunden är på semester i snön, så har Balder fått åka till Resort El Moster ;)
En riktig lyxsemester, för här får man göra en massa saker man inte får hemma.

1. Vistas i soffan, utan begränsningar eller tillåtelse.
2. Sova i sängen varje natt.
3. Långpromenader morgon, eftermiddag, kväll.
4. Full uppmärksamhet hela tiden.
5. Åka bil varje dag.
6. Äta mycket gott! (fast det säger vi inte till husse & matte..)

Nu ska vi båda bege oss hem till mamma och få äta gott och kolla på handboll :)

Perfekt recept på en lördagskväll.

Vissa dagar blir man så kluven. Kommer till stallet och ska dra igång och börja mocka. Ser ut som om de stått inne konstant i tre dagar = skit som är trampat långt ner i grunden! Vet i sören vad de har gjort i natt, krigat? De har dessutom inte stått inne så många timmar som de brukar. I vanliga fall får de komma in runt sju, igår kom de in vid nio. Vilket som, när man står där och mockar, och den ena boxen är värre än den andra, då svär man rätt ordentligt, nästan ogillar dem. Kluvet. När man sen ska ta in dem, och alla hästarna sköter sig superbra, då kan man ju bara inte ogilla dem. Man rent av älskar hela högen! Som hingstfölet Kalle, han har ju rätt nyligen kommit på att han är stark och dessutom kan gå jättefort! Lite sisådär roligt att försöka leda honom då, för om han lyckas smita, så springer han rakt ut på stora vägen.. Jag har iallafall börjat göra NH övningar med honom. Det vi främst jobbar med är att han ska gå i jämn höjd med mig och stanna när jag stannar, utan att jag behöver säga något eller ingripa. I måndags gick det rent åt helvete, han blev så less att han travade in i stallet.. Men idag, idag var han riktigt duktig! Fyra ggr, på en sträcka på kanske 20 m, stannade han perfekt, buffade på mig och väntade snällt på att jag skulle gå. Fina kulören! Och efter mycket tragglande, har han äntligen förstått att han får äta trots att han måste vänta tills jag tagit av honom grimman. Det finns kanske en gnutta hopp om att det ska bli häst av honom med? ;) Leffe var också superduktig idag, (gör samma övningar med honom) det vi framförallt jobbar på med honom är att han ska lära sig att lita på oss, och sig själv. Han är en extremt ängslig häst. Är något inte som det brukar, ja då vet han inte riktigt hur han ska förhålla sig till det, och blir nervös och försöker gömma sig bakom den som är närmast honom. Men där går det också framåt. Skadan han fick i somras har hjälpt väldigt mycket faktiskt. Han har fått lite mer självförtroende :) Nej, nu får det allt vara färdig babblat, sängen väntar!

Denna söndag går i effektivitetens tecken! Klev upp halv nio för att vinka och pussa hejdå till min kärlek, vi ses ju inte på två hela veckor nu :( Körde därefter hem till lägenheten och satte igång projekt röja. Vi hade ju personalfest hemma hos mig i torsdags, och trots att jag var super duktig på natten där, och faktiskt diskade undan allt och torkade av alla ytor, så var här ändå en hel del kvar att städa. Golven har fått sig en ordentlig stor städning (ja, hela lägenheten faktiskt), julen har städats ut, jag har pantat en jävla massa, kört iväg med glasflaskor/burkar, städat förrådet och städat skafferiet + hall garderoberna. Nu är det en liten liten paus med fika som gäller, sen ska jag se till att stryka upp lite tvätt och även slå in mammas födelsedagspresent! Klockan fem ska jag sen befinna mig i Vinslöv. Ja, för min lilla mor fyller ju faktiskt år idag! Grattis världens bästa mamma! ♥

Januari, en månad som kommer bli kärleksfattig. Sitter sedan igår kväll hemma hos farmor i Skogsfred Övergran (mitt emellan Bålsta & Enköping) och ska vara här tills på onsdag förmiddag. Passade på att åka upp medans Robin ändå skulle till Katrineholm och göra sitt yrkesbevis (för plåtslagare), är ju bara 2 timmars bilfärd i mellan. Alltså kommer jag och min kärlek inte ses så mycket denna veckan. Dock ska vi ju ha dejting kväll, (bestämde ju att vi går på dejt istället för att ge julklappar till varandra, mycket trevligare!) kommande helg, typ fredag eller lördag, så då ses vi ju en sväng. Men sen åker han iväg till Thailand i två veckor, och då blir jag ensam igen :( Så ja, kärleksfattigt var ordet! Nu sitter jag i alla fall i tältsängen, bakom soffan, hemma hos farmor. Ett välbekant scenario då jag bodde såhär i 4 månader mellan november 2008 och februari 2009, då jag jobbade i Stockholm som florist - good times! Dock är det ju lite sisådär att vara tillbaka på samma ställe. Det finns ju en del obekvämligheter, 1. Jag sover i en smal tältsäng. 2. Jag ligger i ett vardagsrum, bakom en soffa. 3. Här är en jäkla massa "aktivitet". Ni som har följt min blogg under åren vet ju att jag är väldigt mottaglig för det "övernaturliga" eller vad man nu vill kalla det. En "gåva" som jag oftar förbannar, men som jag även har varit glad för då när pappa gick bort. Just här hemma hos farmor, i vardagsrummet, hade jag ju min första syn-upplevelse. Inte alls så trevligt eller häftigt som man kan tro att det är, snarare tvärtom, jag hatade det och gör det fortfarande (om det såklart inte är pappa som kommer på besök). Jag låg ju en kväll i sängen, som är ställd med huvudet mot en hel vägg med fönster och kände väldigt starkt att det var någon/något som iakttog mig. Låg länge och väl och försökte övertala mig själv att jag bara vara tramsig, men efter ett tag kan man liksom inte hitta på orsaker för sig själv längre. Efter en del övertalning av mig själv så satte jag mig upp och vände sakta huvudet mot fönstret, och där stod han, precis utanför. Glodde rakt in genom fönstret gjorde han, den kortväxta gubben med mjölkar keps, blå flanellskjorta, svarta hängslor, mörkgråa byxor och kulmage.. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Sen dess har det fortsatt. I perioder har jag mycket aktivitet runt mig och periodvis är det dö lugnt. (dö, haha) Jag känner av det starkt när jag är här hemma hos farmor, och en hel del hemma i min lägenhet. Men sen pappa gick bort har det varit lättare att hantera. Dels för att jag kan få en glimt av honom och dels för att han hjälper mig att hålla dem på avstånd. Som hemma i lägenheten har jag två män som ofta kommer på besök, den ena verkar godsinnad, medans den andra är lite mer.. ja jag vet inte, han verkar inte lika god. Jag tycker den andra, mindre goda, är riktigt obehaglig och han står gärna i hörnet i sovrummet och stirrar, ibland i flera timmar. Oftast kan jag på något sätt få dit pappa, fråga inte hur, men han brukar komma, och då ställer han sig framför honom, liksom för att skymma. Kanske mest för min skull ens för gubbens, och då brukar gubben tröttna och försvinna. Ja det hela låter ju som att jag försöker skriva en deckare, men så är mitt krassa liv. Låter säkert skit skumt för er som inte riktigt tror eller varit med om något sånt här. Nu ska jag iallafall försöka somna, och hoppas att det blir aktivitets fritt här i natt.