Var i grann stallet med Ellington igår, vi skulle nämligen träffa tandläkaren. Min så väldigt snälla och i vanliga fall medgörliga häst var en riktigt suris. Tandis började med att kolla - inga problem, Elle stod fint, sen skulle han börja raspa - Elle blev typ lika hög som en giraff, haha - inte medgörlig! Tandis frågade mig om vi skulle ge honom lugnande, och jag svarade att det bestämmer du själv, dock är jag inte säker på om det funkar, för han är en envis sak så det förvånar mig inte om han protesterar ändå. Tandis tyckte att "det fixar medicinen", mhm. Lugnande gavs, Elle blev trött och knäna svajade, Tandis "nu ska vi bara vänta på att öronen trillar framåt med, sen är vi redo". Försökte förklara att öronen kommer nog inte trilla fram, för han sover inte med dem fram. Fick till svar "vi väntar på öronen". Och vi väntade, inga öron trillade fram, så han fick sätta igång ändå. Och tror ni det lugnande hjälpte? Inte ett dugg. I det läget vill man bara kläcka ur sig "told you so!" ;P Haha. I vilket fall, allt blev bra till slut. Papegoj haken är ned raspad, lika så en kindtand på var sida, så nu ska det väl förhoppningsvis gå bättre att träna med honom :) Men jag kan ju bara säga, gud vad bortskämda vi är i vårt stall! Uppvärmt, rymligt, tillgång till varmvatten, ja, himmelriket egentligen. Hos grannen har dem 6 hästar inne i stallet, och deras stall är väl typ, 1/4 av vårt, vi har fyra hästar inne, plats för åtta. Jisses säger jag! Dem kan dessutom bara ha två hästar uppbundna samtidigt, vi kan ha fyra, men kan göra plats för 6 om det behövs. Bortskämd - javisst!