Man ska väl lära sig den hårda vägen?

Att vara självgod eller helt enkelt alldeles för positiv, när man sitter på en unghäst som håller på att ridas in, det är absolut ingenting att rekommendera! Jag fick erfara konsekvenserna av det igår. Har lyckats med ett ypperligt fint och lugnt pass på Leffe, och tänker precis bara avsluta med en liten liten galopp volt. Tjong och smack! Så bra gick det med det. Idag sitter jag därför med en väldigt ömmande och lite blå näsa, samt en helt kass höger höft. Allt det utan att ens ramla av! Märkligt säger jag.. Att det sedan var ren och skär fröjd och glädje att få hoppa upp på Ellington, och känna att allt bara flyter på och att jag bara behöver tänka vad vi ska göra så fixar han det själv, det behöver jag kanske inte ens säga? ;P Jag gillar min fina vän Ellington!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0