Jag kan inte fatta att jag sitter här och skriver nu. Men det känns som enda sättet att ta in det hela. Farfar gick bort för ett par timmar sen, 18.30 för att vara mer exakt. Han har äntligen fått vila, efter ganska många år av att åka in och ut från sjukhuset.. Herregud, farfar. Åh, jag vill bara krama krama krama farmor nu! Sätta mig på ett flyg som tar mig direkt till henne. "Du är en marodör" "Kom här så ska jag knipa dig", det finns ingen som du farfar. Du är en galen knasgubbe som alltid ska sno godis, fast att du vet att du inte får äta det. Shit, jag skriver i presens.. Fan fan fan fan fan.