Min älskling blir gammal! Algot, även kallad Ballsing, Balle, Alleballe, ja kärt barn har många namn, blir hela 14 år idag. 14 år! Jag minns dagen han kom till världen som om det vore igår. Han kom sist av alla, och han var så liten och rultig. Familjen Isendahl döpte honom till Hugo. När han sen blev levererad av grannen, på Håkans 13e födelsedag, så bestämde vi för att döpa om honom. Vi barn kom med fina och gulliga förslag på namn, men bara för att jävlas så skulle mamma döpa honom till det fulaste hon kunde komma på, och så blev det Algot. Skratten han bringat fram genom åren är många. Som den gången han jagade ett rådjur. Först kom rådjuret i världens fart, och efter kom Algot i samma fart. Om han fick tag på rådjuret förtäljer dock inte historien. Han har även lyckats fånga en fladdermus som flög ca fyra meter upp i luften, då ska ni tro pappa var paff! Ja, och sen har vi den gången jag trodde jag aldrig mer skulle få se honom. Det var en sommar, runt år -00, och han hade varit borta i 33 dagar. Vi hade såklart gett upp hoppet om att få återse vår älskade katt, men helt plötsligt en tidig morgon så låg han där i utemöblerna och väntade på oss. Och mager var han, och kelen som aldrig förr, trampdynorna var så utslitna att det är ett under att han fortfarande gick på dem. Men hemma var han, och verkade må hyfsat bra gjorde han också och det är ju allt som räknas när det kommer till kritan. Nu hoppas jag på fler mysiga år med mina tjockis till katt, en vän i alla lägen ♥