Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, som Lasse W säger. Men nu har jag jäklar i havet tagit tag i det hela! Har mejlat en tjej som bor bara en liten bit från mig, som sökte medryttare till sin lilla hästapålle, och nu ska vi försöka träffas i veckan. Så vi får väl se om det klickar mellan oss alla tre :) Hon är tydligen inte utbildad (alltså hästen) och det är tänkt att vi ska rida ut lite i skog och mark och sådär. Och vet ni vad? Det passar mig alldeles utmärkt! Jag har liksom ingen önskan alls att träna och trixa en massa. Det är inte min grej längre. Visst utbildar jag gärna henne lite om det behövs, men det är inte det jag är ute efter. Jag behöver röra på mig och jag saknar hästarna som fan. Jag saknar lugnet det ger mig. Och med tanke på min situation numera, så känns det som det enda vettiga att sätta igång med hästarna igen. Det är som terapi för mig. Så håll nu tummarna för att vi trivs ihop, för det hade ju varit hur kanon som helst. 10 min cykelavstånd hemifrån, kan det bli bättre?



Här har ni förresten skönheten :) Tänk vad mysigt att lunka runder på henne nu i höstmörkret!