det sitter långt inne att erkänna

Fast att jag inte vill erkänna det, så saknar jag dig K. Jag saknar att prata med dig. Kanske för att det är så lätt att öppna sig & prata med någon som man slipper se i ögonen sen. En som inte kan syna en, försöka läsa en, en som bara kan tolka orden. Jag vill inte gå tillbaka det vi var, det lämnar jag där det bör vara. Du har gått vidare, jag har gått vidare. Det är precis som det ska vara. Man saknar bara det man inte kan få. Jag nöjer mig med att sakna dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0