det nästan allra bästa med att flytta hem till lilla
Vinslöv igen, det är att jag kan gå ut när det är mörkt,
på trottoarer, med gatubelysning. istället för en enslig,
mörk väg omringad av skog. det som dessutom toppar
detta underbara fenomen, det är att jag dessutom kan
gå ut i mina blåa pyjamasabyxor med isprinsessor på,
som jag haft sen jag var 12 år, i gummistövlar med blommor på.
det är faktiskt jävligt underskattat!
att sen detta fina ögonblick förstördes av patetiska bilar/förare
det är ju en helt annan femma!
det nästan första jag träffar på är en jävligt riktigt risen "raggarbil"
den var så risig så jag var helt säker på att den skulle säcka ihop
när som helst! att den sen "tutar" ja inom citationstecken, för den där
tutan var inte ens hörbar, den var så ynklig så jag först trodde en gammal
klen dam på 80 år nös, det gjorde det hela ännu värre.
till råga på detta så precis när denna rishög kört iväg
kommer där en ny, skinande, sportbil & ska försöka gasa lite på raksträckan
vroooom-hackhack-vrooom-hackhackhack-vrooom-nästanmotorstopp
pa te tiskt. suck. har jag vuxit ur denna lilla håla, eller har hålan bara helt enkelt
inte utvecklats? vilket som så känner jag mig som en person jag nästan föraktar
"jag har bott i stockholm, jag är så fin & världsvan & latte är min stora passion"
men nu dricker jag ju dock inte latte mer än kanske max en gång varanann månad,
& jag bodde faktiskt i bålsta men jobbade i stockholm, men ändå!
ni vet vad jag menar ;D
men med denna fina insikt ska jag nu somna i en väldigt stor säng!
(1.20 men i motsvarande till en tältsäng på 80 är den jävligt stor!)

puss & godnatt tussetroll!