varför blir man jämt sådär paranoid när man ska
sova själv i ett hus man aldrig sovit i innan?
jag är inte mörkrädd
& jag är inte rädd för skräckfilmer.
jag är inte rädd för att gå ut själv på kvällen
(även om man kanske borde vara rädd, bara för att)
& jag är inte rädd för att sova själv, någonstans, överhuvudtaget.
men jag kan ändå inte låta bli att få för mig en massa saker.
"tänk om någon tittar in genom fönstret"
"tänk om någon tar sig in"
tänk om, tänk om, tänk om.
men jag vet att alla dem där tänk om
är så himla löjliga & meningslösa.
för OM det hade varit någon i fönstret
eller någon som tog sig in,
då hade Jacko blivit svinarg!
& hur stor är risken liksom?

tacka vet jag djur som skyddar en,
jag ska skaffa katt när jag flyttar hemifrån.