jag vet inte, det är säkert bara jag som är löjlig,
eller jag som är jag som gillar att vara i centrum?
men nej,
det känns faktiskt som att ända sedan du "fick tillbaka" henne
så är inte jag lika viktig..
du ringer aldrig mig längre, det är alltid jag som ringer
frasen "har jag inte berättat det för dig" med ett va-glömde-jag-berätta-det-för-dig uttryck
är numera en regel snarare för ett undantag,
för jag är aldrig den som får reda på saker först numera.
även fast jag är den som vet mest om dig, eller kanske visste?
och det känns jättetråkigt.
verkligen, för du var den som alltid fanns där för mig innan när jag hade det jobbigt.
och jag var den som alltid fanns där för dig när du hade det jobbigt.
men nu är jag bara ett påhäng.
och att fråga om jag vill hitta på något en dag det hör jag aldrig,
för det känns som att det bara är jag som frågar
och då har du redan bestämt och då får jag det där "men du kan få vara med"
men jaha, det var snällt tänker jag.
verkligen snällt, jag gillar att vara påhäng, det är min största hobby!

nej nu borde jag sluta, för jag är gnällig och sarkastisk,
men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig.

detta inlägg är bara till att ignorera.