Bläddrade bland gamla inlägg, och hittade detta, från 21 mars 2010, ca en månad innan min älskade pappa gick bort.
"Dem säger jag är stark, men jag vet inte jag. Hur kan jag vara stark när jag är så bräklig? Hur kan jag vara stark när jag bara vill krypa ihop och låta tårarna rinna i rasande fart nerför kinderna så fort jag hör ordet död. Hur kan jag vara stark, när mitt hjärta går sönder varje gång jag tittar på pappa. Min älskade pappa. Hur kan jag vara stark, när jag inte vill inse hur kort tid han faktiskt har kvar. Hur är det att vara stark?"

Jag undrar fortfarande. Jag har nog lyckats vara stark för att jag har en så bra familj. Jag har nog lyckats vara stark för att jag har en stöttande och uppmuntrande pojkvän. Jag har lyckats vara stark för att jag lät tankarna avbryta mig i vardagen. Jag har lyckats vara stark för att jag alltid valt att prata om pappa. Jag är stolt över honom. Jag är stolt för att han till slut valde att försöka kämpa emot sjukdomen, att han valde att försöka vara så munter som det går i en sån situation. Att han valde att tillbringa så mycket tid som det gick med oss. Jag är stolt för att vi under hela förloppet lyckades vårda honom hemma, med alla oss runt sig, i en trygg och välbekant miljö. Jag är stolt för att vi alla var starka och tog oss igenom det, tillsammans. ♥

Vädret höll sig, otroligt nog, så jag fick min långrunda i skogen. Dock vet jag inte om jag vill säga att det var så värst mysigt, då mitt mongo till häst inte alls var inne på samma känsla som mig.. De första 1,5 km ville han bara vända om och gå hem, det är ju läskigt att vara enda hästen på ett fält! (suck) När vi väl kom in skogen så gick det bättre, han slappnade av lite och blev sitt vanliga skogsmulliga-jag = en nöjd Erika. När vi sen kom till kroken där det är tid att välja stigar blev lite oense, Ellington ville ta den korta rundan (mest troligt för att få komma hem så fort så möjligt) och jag ville ta den långa trav och galopp vänliga rundan - jag vann. Efter ungefär 20 min skritt (långa rundan tar ca 1,5h att rida) så blev det plötsligt väldigt läskigt att vara skogen, så då måste man tvärnita och frusta och sen försöka skena hemåt. Tji fick Elle, jag kan hans trix, läser honom långt innan han själv vet vad som händer ;) När han väl lugnat sig och vi kommer in på den bra stigen, bestämmer jag att vi nog ska prova trava lite, sagt och gjort! Gick faktiskt ganska bra, tempot var ju extremt högt, men vafan, något kan jag väl ge honom? :P Travade ca 2 km, helt underbart! Sen kommer där ett skritt parti, fast igår var det ett takt parti.. På hem vägen har vi ett par bra uppförsbackar som jag brukar galoppera i. Laddar för galopp i första men får avbryta då vi får sällskap av två andra pållar = Ellington blåser upp sig, kröker på nacken, höjer svansen och kör piaff (Y). Galopp i nästa backe och det tyckte herrn var super roligt, så roligt att vi var tvugna att försöka bocka, gick sådär i och med att det är en ganska brant backe ;) Haha. Nästan hemma och vi ska skritta nerför en brant backe med en jordvägg på ca 1 m bredvid oss. Min telefon ringer och jag svarar i vanlig ordning. Då får Ellington syn på en cykel och hoppar (!) upp för jordväggen var på vi hamnar mitt i stenparti. Hur vi ska ta oss ner? Ja du, det var nära på att vi inte gjorde det. Ellington fick glida ner för väggen. Börja skritta framåt igen och så är han påväg att göra EXAKT samma sak.. SUCK. 10 min senare är vi hemma, Ellington är genom svettig, till och med PÅ rumpan och öronen.. Jag är också genom svettig och dessutom andfådd. Jag älskar min häst!..

Julafton. Julkänslan har definitivt inte infunnit sig. Här skiner solen, vi har 6 grader och grönt väl synligt gräs = ingen snö. Förra året fick jag bokstavligen gräva ut min bil för att kunna köra iväg på den årliga julfrukosten hos syster yster. Nu ska jag snart dra på mig lite överdragskläder och sen köra och plocka in hästarna, för att sedan köra vidare hem till mamma och fira jul där. Jag hoppas att det "fina" vädret håller i sig så jag kan rida ut en sväng i morgon förmiddag med Ellington. Bara vi två på en långrunda i skogen - ja tack!



God jul säger jag och Ellington med en höstbild! ;)

Som utlovat, så kommer det nu bilder på stallet utvändigt. Lite trista bilder, men vädret är ju rätt trist. Så synd att jag inte har några sommarbilder, är jättefint då!


Vi har två ingångar, en härifrån (såklart) och en från grusplanen till huset.
Hästarna går alltid in och ut detta hållet.


Ridbanan, 20x80m ofantligt bra med utrymme!
Dessutom ska den bli ännu bättre till våren, med nytt underlag :)
Belysning finns där ju såklart med.


Vången, är så stor att den fick delas upp på tre bilder. 1,8 km runt, perfekt för konditionsträning eller rentav skritt träning. We love vången! Till höger om granarna (bild 1&2) har vi ingång till skogen, därifrån kan vi välja 4 olika runder i varierande storlek, super bra!

Jag tävlar om min önskelista värd 5000 kr hos frusofie.se

Listan kan ni kika på >här<



Slänger in en bild på förra tisdagens kvälls syssla. Hänger på min ytterdörr!
Och ja, hjärtat blev inte så välformat, satt och svor för mig själv och var egentligen
super trött, men envis som man är så fortsätter man. Mamma och syrrans dörrdekorationer
blev desto finare, och det är ju huvudsaken tycker jag :)

Jag har fått en ny vän, stallkatten Tusse. Jag kommer till stallet, öppnar dörren, tänder lamporna, går fram och låser upp sadelkammaren, tänder - MJAAAAUUUU. Haha, 30 sek, så sött! Sen är det meningen att jag ska ägna all min tid åt att fnatta och gosa och prata med honom. Jag fnattar, gosar och pratar gärna, men inte i flera timmar, har ju en häst som vill ha uppmärksamhet också ;P  Så hur löser vi problemet? Jo, jag borstar Ellington samtidigt som jag pratar med båda två och dessutom har Tusse gåendes i åttor kring benen på mig. Varje gång jag ska byta borste eller hämta något i sadelkammaren MÅSTE jag kela lite med Tusse, och när jag kommer tillbaka MÅSTE jag pussas lite med Ellington. Vad kan man säga, det går ju ingen kärleksnöd på mig inte!


Arg för att jag inte kelar med honom..

Jag fick en överraskande glad häst idag! Han var butter i stallet, då de stått ute i regnet hela dagen och precis fått komma in när jag anlände. Bestämde mig för att jag nog varken pallade eller var motiverad till att träna, och därför blev det att jag red barbacka istället. Händer inte allt för ofta faktiskt, men gud så mysigt det var idag! Vi tränade på att stänga grinden till ridbanan från ryggen, gick över förväntan, sicken häst han är ibland, den där Ellington :) Och gud så roligt han tyckte det var när vi började galoppera! Haha, som ett barn på julafton. Körde hela L:C 2 och det gick så otroligt bra. Kanske borde rida barbacka på alla tävlingar framöver?..


Ellington älskar att mysa - gullhästen!
(Såhär står vi minst 15min innan eller efter ridpass)

Åh, sicket tråkigt väder vi har idag! En jäkla massa regn bara, och jag som hade tänkt att råträna idag. Tror jag får tänka om, för känner jag Ellington rätt så kommer han göra allt för att slippa jobba. Även om han så ska bocka i en halvtimme! Men vem vet, han har ju faktiskt överraskat mig en gång, kanske blir en till? ;P För övrigt är herrn väldigt svår för tillfället. Han har sina "glömske-perioder", dvs, att han glömmer bort hur man går på tygel, eller ställer sig i volten, eller flyttar sig för skänklarna, eller hur man gör en snygg halt, eller hur man galopperar ordentligt med alla fyra benen.. Ja, allt som han någonsin har lärt sig flyger bara bort från huvudet på något konstigt sätt. Behöver jag säga att jag hatar dessa perioderna? Blir så hiskeligt drygt att rida och tålamodet frestas något kupiöst! I onsdags när jag red så satte jag faktiskt på honom chambonen, och ja jag vet, man får egentligen inte rida med chambon, MEN jag kör med den löst och har hela tiden koll på att den inte spänner för mycket för då länger jag den. Det roliga med Ellington är att så fort den kommer på, hade vi egentligen kunnat ta av den igen. Den blir nästintill meningslös, då han håller formen skit bra hela tiden. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, han är som en liten unge i trottsåldern! För att återkomma till chambonen så är den ju ett fantastiskt hjälpmedel, den spänner ju inte åt någonstans på hästen, utan hindrar enbart hästen från att köra upp huvudet för långt. Hästen har alltså fortfarande fri rörlighet åt alla håll utom uppåt. Chambonen hjälper till att få hästens huvud framåt, nedåt och på så vis trampar under sig bättre och får upp ryggen. Perfekt att ha på unghästar vid longering eller på hästar som att stått avställda en längre tid. Eller på hästar som har "glömske-perioder" ;)

Åh, vad våra hästar mår bra idag! Kom till stallet i eftermiddags efter jobbet och möttes av gnägg, hur underbart? De stora hästarna hade fått komma in en sväng för att Nicke skulle sätta in en ny ensilageboll till dem i hagen. Afrodite somnade som vanligt inom 5 min, helt makalös! Det finns många historier att berätta om hur hon somnat, idag till exempel somnade hon ståendes och slog därför huvudet i box gallret. Vi har även varit med om att hon somnat i stallgången, med full utrustning på sig, på typ 2 min, i väntan på att Ellington och jag skulle bli klara. Då fick vi lite panik. Tänk er själva att stå och hålla en häst i tyglarna och känna hur hon somnar och benen viker sig. Haha, det är inte lätt att vara gammal! Iallafall, jag bestämde mig för att skita i att rida i pissvädret (regn och blåst, usch!) och istället tömköra fina herrn. Gick väl sådär idag, Ellington var super taggad och därför lite svår att jobba från marken. Under tiden som jag skrittade av så pratade jag med Misan i telefon, och vi bestämde att hästarna skulle få stå inne i natt. De har ju inget skjul att gå in i som små hästarna har, de har bara skogen. Och var våra hästar glada över detta eller? Gissa själva ;) Jag halmade upp alla boxarna ordentligt och sen utfodrade jag de små liven innan jag körde hem till mamma och åt middag. I vanliga fall brukar Misan sköta kvälls utfodringen, men idag gjorde som sagt jag det. Det är nog bland det mysigaste jag vet, att stå och fixa och greja i stallet och samtidigt höra hur hästarna mumsar i sig middagen. Så himla rogivande! Jag gör ju gärna stallgöra, som att mocka och sopa och fodra och ja, ni vet allt sånt där. Tycker det är så himla bra för själen, jag mår så bra efteråt. I morgon tänkte jag ta en tidig tur i skogen, bara jag och Ellington. Ska bli så himla mysigt. Hoppas vädret är på vår sida!

Jag har fått lite frågor om vårt stall, så tänkte slänga upp lite bilder. Det kommer i två delar, idag får ni se stallet invändigt och en annan dag får ni se utvändigt - ridbanan och vången bl.a. Vi är väldigt bortskämda i vårt stall, med fina ridvägar och banor :)








Här var det boxar innan, men nu ska det bli spolspilta och garage.
Ni får även en glimt av ridbanan.




Vi har en hyfsat stor sadelkammare, välplanerad!

Sicken fin häst jag har! Tävlingen idag gick överförväntan. Sa igår att jag är mer än nöjd om jag får 58%. 25 starter, 12e plats och 59,643%, huuuur braaaaa?! SKIT BRA! Fyra st 5or, två st 7or och sen var det 6or rakt igenom. Fina fina häst! "Prydligt, jämnt, men genomgående för lite energi" det var domarkommentaren, och jag kan absolut hålla med, han var lite trött och seg idag. Så då kan ni ju bara föreställa er hur bra det kan gå en dag när vi verkligen är på topp! Blodad tand har varit dagens ord, och det är väl så det är. Till våren ska vi kick some ass, Ellington och jag.

ps, Hur fin pojkvän har jag inte då? Som klev upp i ottan en söndag och kom och tittade på mig. Han som hatar när jag pratar om hästarna och tycker allt sånt är dötråkigt. Det är kärlek det! (jag hade ju för övrigt den största heja skaran- robin, mamma, misan, linnea, cassandra, camilla och selina, fina ni!)

Nerverna gör sig starkt påminda! Preliminära startlistor inför söndagen har kommit upp, jag startar först av alla, inleder tävlingen, en gröning som jag.. Jisses. Tycker nog ändå det är rätt skönt, för då har inte så många ryttare tid att glo på mig ;)  Imorgon bitti ska jag hämta upp min hästskötare, (känns sjukt att skriva min hästskötare) och då ska vi fixa och greja med allt som behövs grejas. Putsa allt som går att putsa och förhoppningsvis duscha Ellington, om vi får ihop det med varmvattnet. Vad vi så mycket hade velat ha vår spolspilta klar nu!  Men men, stallgården funkar bra ännu, fast att det kanske är gränsfall med de kalla graderna. På tal om något helt annat, min "halva" är färdig nu! Min fina morbror Tommy och moster Lollo och mamma överraskade mig med att fixa allt när jag var på semester. Kan man ha det bättre än mig undrar jag? Bilder kommer upp inom kort. Idag får ni hålla tillgodo med en semesterbild.

Hem ljuva hem, brukar man säga. Men just idag vet jag inte riktigt. Kom hem från en vecka i varma Egypten igår, och hela flygresan kantades av extremt magont. När vi landat på Kastrup, och fått våra väskor, köpt tågbiljett och hoppat på tåget hem, då blev det mycket värre. Extrema kramper i magen och feberkänsla. Min snälla mamma hämtade oss i Hässleholm och körde hem oss till Kristiastad, och knappt hann jag innanför dörren innan allt eskalerade. Pussade älskling hejdå och mamma stannade en stund. Värmde en riskudde till min mage och hämtade alvedon till mig, snälla älskade mamma! Vinkade hejdå till henne och hoppade sen direkt ner i sängen. Ja, jag behöver väl kanske inte berätta att natten har varit hemsk? Gav upp hoppet om sömn vid tjugo över åtta i morse och la mig i soffan istället. Ringde mamma och frågade om hon kanske kunde handla till mig, har ju ingen mat hemma som är bra för en orolig mage! Sagt och gjort, ett par timmar senare damp hon och lillebror in med en kasse med mat och två fina vita cyklamen! "Jag tänkte att du behövde något uppiggande" Nämnde jag att min mamma är den bästa? Men sen undrar jag, varför är det alltid så att man blir sjuk när man absolut inte har tid med det?! Har ju som sagt varit i Egypten en vecka och således inte kunna träna med min fina Ellington, och vi ska ju tävla på söndag, SÖNDAG! Planen var egentligen att jag skulle träna idag, låta honom vila onsdag, träna torsdag och fredag, fixa och greja på lördag och tävla på söndag. Nu blir ju allt helt jättefel. Ber till gudarna att jag känner mig lite kryare i morgon så jag kan ta mig till stallet och rida en liten stund iallafall. Känner ju faktiskt mig lite bättre redan nu, magen har lugnat sig, jag har precis fått i mig en banan och ett rån (!), eller ändra det, två rån ;) Så kanske, kanske, kanske att jag orkar rida i morgon, annars får jag nog panik. Hur ska jag kunna tävla på söndag om jag inte har kunnat rida i veckan? Jag hatar att vara sjuk..


en bild tagen ungefär två veckor efter att jag börjat rida Ellington

Hon är ju helt fantastisk! Får rysningar varje gång.

Har officiellt gått på semester, woohoooo! Sprang lite ärenden på stan efter jobbet idag, sen direkt till stallet. Ellington var förvånansvärt pigg, med tanke på att jag tränat hårda pass både torsdag och fredag. Rider ju i vanliga fall bara varannan dag, men i och med att han stått nu efter influensasprutan, och att jag drar till Egypten i 8 dagar på måndag, och att vi tävlar 5 dagar efter jag kommit hem, så har vi tränat stenhårt ett par dagar i rad nu. Idag var inget undantag, och herrn gick kanon fint! Vilket schwung han har i steget ibland! Helt galet ju. Kan tro jag sitter på en Grand Prix häst ;P Haha. Dock var han så satans stark idag, så jag har fått kämpa som ett djur. Men det är han allt värd, min fina fjant! På tal om uttrycket "min", förstår att vissa kanske är lite förvirrade över detta, så får väl ta och förklara det. Ellington är "min" häst i alla aspekter förutom på pappret. Misan äger honom, och betalar hans uppehälle så att säga. Allt annat står jag för. Misan är ju även min tränare, och den allra bästa skulle jag vilja säga. För vem känner Ellington bättre än hon som har haft honom sen föl, ridit in honom och tävlat på honom. Ingen skulle jag vilja säga. Jag är lyckligt lottad! I morgon blir det en välbehövlig uteritt, och vi får fint sällskap, Misan och CanCan följer med :)

Vilken dag jag har haft! Helvetes dag på jobbet.. Vilket påhitt det är med lov, helt värdelöst! En av mina stammisar sa att han förundras över min service förmåga i stressade situationer. "Hur är det ens möjligt att kunna vara trevlig när du är super-stressad, har kunder till en förbannelse, chef + arbetskamrater som kallar på dig, frågar dig saker hela tiden och till råga på allt så är du ju super hungrig! Jag ser ju hur du svälter!" Haha, jag gillar mina stammisar! Och vad kan jag säga, vissa föds till att jobba med service, vissa lär sig och vissa borde inte få jobba alls med det. Jag föddes nog med det, eller så har jag lärt mig det väldigt bra, vem vet. Nej, nu ska jag inte sitta här och skryta om mig själv, det är inte bra sägs det. Vilket som, sprang direkt från jobbet in på Forex och växlade till Egyptiska pund (?), vi åker ju på måndag morgon (!), och sen direkt in i min rallybil och körde till stallet. Hade hoppats att det fortfarande skulle vara liiite ljust ute när jag kom, så jag hade kunnat rida fram Ellington på vången. Men nej, det var lite väl till att önsketänka. Bestämde mig istället för att tagga ner tempot en sisådär 70km och bara mysa i stallet. Bestämde att jag skulle öva på att knoppa manen, haha, gick inte alls bra, såg förfärligt ut! (Känner att jag missbrukar ! - tecknet idag, men det är så hela min dag varit..) Men men, övning ger färdighet och Misan tyckte att jag ändå lyckats nåt sådär bra, är ju tydligen inte det lättaste att knoppa herrns man, hårspray är tydligen knepet ;P Flätade även svansen och sen gick vi ut på banan för att, vad jag trodde, rå träna. Tji fick jag, Ellington var super taggad och trodde nog på fullaste allvar att vi var på tävling. Herrejisses! Att sen sjuklingen Leffe sprang som en galning längs med staketet (hans hage är precis in till ridbanan = dåligt val!) gjorde ju definitivt inte saken bättre.. MEN, Ellington gick skit fint ändå idag! Hoppas hoppas att han är likadan på tävlingen, fy för sören så gott det hade varit. Avslutade min dag med att glömma mobilen i stallet och komma på det när jag parkerat bilen här hemma..

Följer en tjej som heter Olivia's blogg, http://vivanolivia.blogg.se/ hon skriver otroligt bra, och nästan enbart om hästar. Jag gillar hennes tänk. Hon har skrivit en del om NH (Natural Horsemanship) och hur hon tränat med sitt sto, och jag blev grymt inspirerad! Gick ju en NH-kurs för en jäkla massa år sen, och har ju sen dess alltid tillämpat en del av det i vardagen. Som det här med att flytta hästen utan att röra vid den, och att gå med löst långt grimskaft. Ellington funkar ju jättebra med allt sånt, och jag har ju dessutom sällan honom uppbunden i stallet om vi är själva. Han går inte förrens jag säger att det är okej. Är vi dock hela gänget så brukar jag fästa honom i ena sidan, bara för säkerhets skull. Han är ju nyfiken herrn, och väldigt kelsjuk! ;P Idag tränade jag för första gången på flera år, och för första gången med Ellington, de 7 lekarna av Pat Parelli. Körde de två första, vänskapsleken och igelkottleken. Vänskapsleken går ut på att jag ska kunna röra Ellington överallt på kroppen, med vilket föremål som helst, utan att han känner obehag eller rädsla. Lätt som en plätt för min stjärna! Han brydde sig inte ett smack om att jag drog en plastpåse under magen, eller ridspöt över öronen, eller till och med en petflaska med kraft i (det skulle ju skramla). Han hade fullt upp med att titta på vad jag gjorde och försöka pussa mig, haha. Igelkottleken går ut på att han ska ge efter för tryck. Jag ska kunna flytta honom sidleds, bakåt, få huvudet upp eller ner osv. Det gick lite sådär med det. Tog ett tag innan han fattade att jag ville att han skulle sänka huvudet när jag gav tryck mellan öronen. Däremot att få upp huvudet var inget problem :) Sen ska man kunna flytta enbart fram- eller bakdel, och det får vi verkligen öva på! Backa och gå framåt utan sträckt grimskaft var inga som helst problem. Perfekt att kunna träna hjärnan och framförallt tilliten, speciellt eftersom Ellington inte får bli varm eller svettig förrens på torsdag. Han har ju fått influensasprutan ;P

HAHA, JAG DÖR! Håller på och skrattar ihjäl mig!! Gick in på bilddagboken, numera dayviews, och kollade lite gamla bilder som jag inte har på datan. Hittade då denna, på mig och Robin. Detta är ju då ca 2,5 år innan vi blev tillsammans, på den tiden då jag var bästa vän med hans syster. Haha, det roliga i denna bilden är ju då att jag skrivit "jag vet inte, men robin ser inte ut till att vilja posa med mig ;)"  HAHAHA. Sicken ironi egentligen! Tänk att vi snart varit tillsammans i hela två år :)

Ellington redo för ett pass i regnet.

Bild från i onsdags kväll. Jag bestämde mig för att trotsa vädergudarna och en suris till häst och träna i kallt regn, med mycket blåst. Tänkte att kanske, kanske, så håller han sig på gott humör om rumpan får vara torr iaf. Men icke sa nicke, herrn är en bestämd man, som ALDRIG viker från sina åsikter ;) På gott och ont kan man väl säga.. Jag gav upp efter 25 min, då var vi båda två dyngsura (fast Ellington var ju faktiskt torr på rumpan!). Att jag sedan fick muta och kämpa för att få honom att kliva över tröskeln när vi skulle ut i hagen var kanske ingen överraskning? (Ja, alla hästarna utom sjuklingen Leffe går ute på nätterna fortfarande) Nej, att jag aldrig lär mig är ju ett under, men vi kan ju kalla det optimism. Däremot så gick det desto bättre igår, det gick faktiskt skit bra igår! Ibland så är vi i dynamisk harmoni med varandra, och jag ber till gudarna att en sån dag inträffar på tävlingen, och jag ber dessutom att vi slipper regn så herrn är på gott humör.. ;P

WOHO! Idag, vid typ fem tiden, hämtar jag min nya bil! Som jag har längtat! Ska bli otroligt skönt med en fungerande fläkt, en fungerande hastighetsmätare, fyra dörrar som faktiskt går att öppna, icke sprängda högtalare, fungerande dämpar till bakluckan, AC, centrallås. Ja, listan kan onekligen göras lång ;) haha. Det bästa med allt är att jag kan dra hästsläpet med den! :D

Tok Ellington!

Fina killen var super duktig idag på träningen. Trots att det regnade och blåste. Regnet brukar ju vara en pina annars, då herrn HATAR regn och alltid blir super tjurig och krängd. Men idag var faktiskt öronen framåt och tempot var mycket högre än vanligt! Finslipar på programmet inför tävlingen, så all positiv energi från tokstollen är ju att uppskatta. Ser framemot att tävla, dock börjar nerverna smyga lite här.. ;)